torsdag, augusti 27, 2009

Klander, förödmjukelse och erkännande

Visst är det underligt att det är så betydligt mycket enklare att minnas klander och förödmjukelse framför erkännande. Varför är det så? Jag har hur som helst bestämt mig för att inte fästa mig vid varken klander eller beröm från människor som inte betyder någonting för mig. Som ändå är mig likgiltiga. Det är svårt men det går. Alla har vi våra synpunkter och åsikter. Det gäller bara att veta när man ska tala om dem eller helt enkelt hålla tyst.

För många verkar det alltför enkelt att vräka ur sig förödmjukelser kring människor som står borta i periferin, som man inte känner. Är det då inte bättre att lägga denna kraft på att ge beröm åt dem man har närmare, som faktiskt betyder någonting?

Jag sparar på energin, man vet aldrig när man kan komma att behöva den. Men måste medge att jag har svårt att förstå vissa personers beteenden. Klander och förödmjukelse verkar även fungera som en klätterställning för att för egen del vinna högre ställning på andras bekostnad. Och när någon i den nära omkretsen använder detta tillvägagångssätt för att själv "må bättre" blir det genast problem. Ska man ta avstånd, ifrågasätta eller bara vänta tills det förhoppningsvis blåser av? Jag vet att den här människan förstår bättre men gör det saken bättre eller sämre?

Saknar så det smärtar de bekräftande ord jag fick från min son oavsett om det gällde klädval, matlagning eller alldagliga kommentarer av sann och ren kärlek. Det var ord som gick rakt in i hjärtat. Ord att lita på!

Ta hand om er. Kram

1 kommentar:

  1. Ja av barn får man alltid höra sanningen:)Både fina saker som "jag älskar dig", "du är fin" mm. Men även lite "dummare" ordval.
    Kan vara skönt ibland. Hellre att någon säger "elakheter" direkt än tissl och tassel. Men håller med dig, tycker en del borde lär sig hålla tyst ibland, istället för att dömma och anklaga människor.
    Såg bilden på magen, så fint. Blir sugen själv:) Snart har du en liten i din famn som kommer älska dig som den fina mamma du är. Theo kommer vara stolt över sin familj.
    Kramar

    SvaraRadera