Elisabeth Kubler-Ross skriver: ”Det tog mig femtio år att inse att det inte finns några tillfälligheter i livet, och att det som vi betraktar som tragedier i själva verket inte är några tragedier, såvida vi inte själva väljer att göra dem till just tragedier. För vi kan också välja att betrakta dem som chanser, möjligheter för oss att växa och då ser vi att de är utmaningar och tips om att vi behöver ändra på någonting i vårt liv.
När man står vid slutet av sitt liv och ser tillbaka, inte på de bra dagarna utan på de svåra dagarna, på stormarna i livet, ser vi att det var de svåra dagarna som gjorde oss till de vi är idag. Det är som att släppa ner en sten i centrifugen. Man kan välja om man vill komma ut krossad eller polerad".
Vad som än händer oss i fråga om både förbättringar eller försämringar så tror jag att man upplever det helt enkelt för att det finns en mening med det. Det lär dig något som du annars inte skulle ha lärt dig. Och jag är av den insikt att jag tror inte man utsätts för mer än vad man klarar av. Jag kan ha fel men det är så jag ser på det mesta, svårt som lätt, sorgligt som roligt för tillfället. Utmaningen ligger i att ta reda på vad meningen är. Även i det allra mest meningslösa ting finns någonting underliggande, någonting mer.
Igår var vi hos Barnmorskan igen. Förutom 2 kilo upp, fick jag reda på att jag inte har Hepatos. Väldigt skönt. Tackade också nej till de tabletter som kunde lindra graviditetsklådan eftersom de skulle göra mig trött. Foglossningen hänger dock med och kommer antagligen så göra de månader som är kvar.
Men inte ens foglossning kan hindra mig från ett impulsivt infall av svamp- och blåbärsplockning tillsammans med bästa Jessica. Något som resulterade i en väldigt god frukostallrik med yoggi och egenhändigt plockade blåbär nu på morgonen.
Träning och fika med finaste Beata som är hemma en sväng från Paris står högst upp på dagens schema. Trevlig helg på er.
Hej. Uj, stackars dig, graviditetsklåda som är så himla jobbigt. Men äntligen kan min graviditetserfarehet kanske komma till nytta! Jag hade en gräslig klåda när jag väntade Lojsan. Träffade en läkare som föreslog solning(!) Så jag fick remiss på att sola i en sorts psoriasissolarium som fanns på hudavdelningen. Det blev ett evigt hattande till sjukhuset 2 ggr/vecka hela vintern. Och det funkade! Men,(nu kommer det) när sommaren kom så fick jag order om att sola naturligt så mycket jag kunde istället! Och, hurra, det funkade lika bra (en regnig vecka utan sol och jag började klia igen!)Så, prova att sola, det är bättre än alla tabletter i världen. Hoppas det funkar!
SvaraRaderaOj tack vad bra...o så enkelt och gratis! =) Då är det bara att invänta solen nu då...o tur som är så säger de att sommaren är påväg tillbaka. Tack så mycket för tipset, ska prova så fort jag får chans. Kram Becka
SvaraRaderaJag väljer också att tro på det du skriver, att vi inte utsätts för mer än vi klarar av och lär oss något av alla händelser i livet. Det är inte alltid lätt. Jag tror även vi är dåliga på att berömma oss själva, men det måste vi.
SvaraRaderaVi är starka, efter varje uppförsbacke reser vi oss...
Tack för att du är en av händerna som hjälper mig upp när det behövs
Kram "P"