måndag, juli 06, 2009

Bra saker händer...

”Bra saker händer bra människor och dåliga saker, dåliga människor”, har man ju hört folk säga. Det irriterar mig. Tänker man sig för när man säger så? För hur många är vi inte som förtidigt förlorat de vi älskar eller själva drabbas av olyckor, sjukdomar eller våldsamma handlingar för att göra en lång lista kort. Betyder det att vi är värda den smärta som detta åstadkommer. Vad har en fyra år gammal kille gjort för att förtjäna ett års helvete med mediciner, sjukdom, sjukhusbesök och isolering?

Kanske borde man fundera lite innan man vräker ur sig något så dumt som åberopat ordspråk för jag kan inte hjälpa att ta åt mig och ifrågasätta. Jag må vara en lättirriterad gravid kvinna i högsommarvärme men ändå.

Måndag igen och jag måste erkänna att gårdagen var riktigt skön helt utan måndagsångest. Att det blev en långfika med vänner från Linköping, träning med finaste vännen J och däremellan annat smått och gått gjorde inte dagen sämre. Hoppas ni får en bra dag trots att sommaren försvunnit. Tillfälligt får vi hoppas. Kram på er.

8 kommentarer:

  1. Ja det ordspråket tycker jag vi lägger på hyllan numera. Det räcker att vi som varit med om tuffa saker (de flesta har någon sorg) kan älta och skuldsätta oss själva trots att vi vet tt vi inte är "skyldiga".
    Vi behöver mäniskor runt oss som uppmuntar och finns där, vad man än gjort/vart med om tidigare i livet.
    Alla är vi värda lycka och välmående!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Sjukdom, förluster, sorg o all annan elände drabbar blint. Finns ingen mening med det alls. Jag kämpade länge med att förstå vad det var jag var tvungen att lära mig eftersom vår son dog(dåliga dagar kämpar jag fortfarande med samma sak). Vad hade jag gjort för fel i livet. Visst har jag gjort en massa fel o massa tok men det finns ingen som sitter och bestämmer vem som ska få en "riktig läxa" och bli en bättre en människa, eller nåt. Det bara drabbar oss. Det är bara en slump, en hemsk hemsk slump som gör att somliga drabbas o somliga inte. Det tror jag iallafall. Jag saknar att leva i det-händer-inte-mig-landet..

    SvaraRadera
  3. Helt ärligt så saknar jag det också ibland. Speciellt nu när man väntar smått igen. Det var betydligt enklare att tro att inget hemskt drabbade mig eller mina närmsta...

    kram

    SvaraRadera
  4. Å andra sidan skulle vi kanske inte uppskatta det vi har och leva i nuet på samma sätt. Tror man lär sig viktiga saker från det hemska och jobbiga. Jag tror hellre att något hemskt KAN hända mig än inte...Människor som inte tror det händer dem själva kan ibland vara väldigt oförstående och inte våga/kunna tänka utanför sin värld.
    Jag lider inte av att tänka så utan ser det som en gåva. (bara inte rädslan tar över helt)

    Kram din vän P

    SvaraRadera
  5. Jo det finns ju fördelar också men för tillfället väger de inte riktigt upp nackdelarna...kram

    SvaraRadera
  6. Det finns inga fördelar när man förlorat ett barn. Jag har inte lärt mig leva i nuet eller uppskatta det jag har genom vår förlust. Det är bara överjävligt o vidrigt. Men om förluster, sorger eller trauman är av annan karaktär kanske man kan se på det på annat sätt. Men vi är alla olika. Jag hoppas ni båda får en finfin dag, hos mig är det regn o det är bara skönt faktiskt.
    Kram.

    SvaraRadera
  7. Klart det inte finns fördelar med att mista NÅGON, inte heller med andra sorger. Jag gillar inte att jämnföra sorger då alla är individuella och svåra. Men jag tror du förstår hur jag menar Becka, inte alltid lätt att skriva så det låter bra:)
    Kan själv inte hitta så mycket posiivt med det jag gått igenom men försöker för att överleva. Ibland är det svårare men måste ju få vara det ibland.
    Jag kan inte förställa mig att mista mina barn,och försöker leva nu och njuta så länge vi har varandra.
    Jag känner för er som gått igenom detta.
    Sköt om dig och magen i regnet

    Kram

    SvaraRadera
  8. Måste ha blivit något missförstånd för det är klart att det inte finns fördelar med att mista sitt barn. Så skulle jag aldrig skriva. Vad jag menar är bara att det finns födelar och nackdelar med insikten att allt kan hända, till skillnad från hur det var innan då man levde i en sorts "det händer inte mig" bubbla. Att förlora ett barn är hemskt, fruktansvärt och jag ser inga fördelar med det. Vill bra förtydliga mig så inga fler missförstånd göra. Kram Becka

    SvaraRadera