Jag kanske klagar lite väl mycket för tillfället, men det är svårt att låta bli när minsta lilla tenderar att påminna om Theo och det vi gått igenom. Jag är kanske dessutom extra känslig just nu när årsdagen närmar sig. Hur som helst: Det går en radioreklam på Rix FM som får mig att reagera. Det är en pojke som ropar på mamma. Han låter precis som Theo! Första gången jag hörde reklamen stannade hjärtat. Jag trodde jag hörde i syne. (om man nu kan säga så) Att jag blivit galen. Var tvunget att kolla med de andra om de hört samma sak eller om det bara var jag. Jag blir påmind om både saknaden av honom och saknaden av den mamma jag en gång var. Det var så länge sedan jag kallades för mamma. Det måste vara världens mest underbara benämning och något som inte ska tas förgivet. Det blir så otroligt tyst och tomt om dom orden skulle försvinna.
Måndag igen och jag känner mig lite som ett rastlöst kaos. Många känslor i omlopp. Hoppas det lugnar ner sig. Till kvällen ska jag hem och revidera bröllopsbudgeten. Jag är inte bara sambo med en levande almanacka utan miniräknare också. Han kommer väl till pass vid såna här tillfällen. Vi var och tittade på Sörby Herrgård i helgen och förutom priset så passar det oss som handen i handsken. Vi får se vad plånboken säger.
Ha en bra dag trots regn. Kram.
Sörby är ju jätte fint, vi hade kontakt med dem först men blev lite för många.
SvaraRaderaSnart får du höra Mamma igen även om det aldrig kan ersätta ett annat "mamma". Vad krångligt det blev, men vi brukar förstå varann:)
Och vem vet, det kanske är Theo som ropar på dig och vill att du ska veta att han älskar dig och har det bra.
Kram vännen
Tack för alla ömma komplimanger jag får.....almanacka o miniräknare....haha...
SvaraRadera