En sån här dag påminns man extra mycket om att man är mamma utan barn. Försöker att slå det ifrån mig men det är svårt att låta bli att tänka på och sakna den där morsdagkramen, den blöta pussen på kinden och så den fina teckningen han gjort på dagis. Istället blev det en lång stund i gräset vid hans grav. Livets vändningar och tvära kast är tydligen något jag får lära mig att leva med.
Vänder mig fortfarande om för att se om han står där vid graven när jag är påväg därifrån. Som om han väntar på att jag ska vända mig om, ropa honom till mig, se honom komma springandes mot mig, ta min hand och följa med mig hem som om ingent av de två sista åren hänt. Dumt kanske men jag vill så gärna att det ska vara så, någonstans tror jag fortfarande. Jag antar att det här saknaden till. Jag kommer aldrig sluta hoppas, drömma och tro.
Grattis alla mammor, hoppas ni njutit av er dag, era barn och kramarna. Vi hörs igen i morgon.
Kramar
Har precis börjat läsa din blogg. Du skriver otroligt bra och rörande. Roligt att du är gravid, hoppas du kan njuta av det stundvis också. Önskar dig all världens lycka! Kramar Sara, också gammal Finspångsbo :-)
SvaraRaderaKram till en mamma som varit, är och alltid kommer vara en underbar mamma
SvaraRaderaFrån himlen kom även en kram, det är jag säker på.
Kram