Det lilla är så mycket större än det stora hela. Det är de små ögonblicken jag lever för. Den som söker efter det stora tror jag blir missnöjd och lätt fastnar i ekorrhjulet där mer kräver mer. Oavsett hur mycket man har är det de små sakerna man kommer sakna mest om de av någon anledning skulle försvinna. De små sakerna som många ofta tar för givet. De små sakerna som bara finns där.
Jag har massor med stunder jag vet att jag skulle sakna om de upphörde. En av dessa är när Martin kommer hem sent från jobbet och jag precis har somnat och är på väg in i drömmarnas värld. Han kommer in för att säga god natt men jag måste bara få berätta om min dag och höra om hans innan jag kan somna om. Mysigt.
Idag har illamåendet tagit sitt grepp om hela mig. Jag somnade ifrån illamåendet igår men det var fortfarande kvar när jag vakade i morse. Och fortfarande så hänger det i. Dessvärre brukar det ju bli värre ju längre dagen går. Planen idag är att klara av dagen på jobbet (tre timmar kvar) och hinna med en lättare träning på gymmet innan det blir för kämpigt. Sen blir det hem och ÄTA!! och nöta soffan. Spännande värre, jag vet. Men roligare än så här är jag inte just nu.
Enligt gravid.se är min bebis nu 31–42mm långt från huvud till stjärt och inte längre ett embryo utan ett foster. Huvudet ser fortfarande för stort ut för kroppen, ögon och näsa är tydligt urskiljbara. Tjugo pyttesmå tandanlag bildas nu i tandköttet. Barnets vrister och handleder har utvecklats och det går att skönja fingrar och tår. De flesta lederna har bildats, nervsystemet fungerar och många inre organ fungerar. Lungorna fortsätter att utvecklas, och i bukhålan växer inälvor och mage till sig. Njurarna förflyttar sig till sin rätta plats i övre delen av bukhålan. Hjärtat är i princip helt färdigbildat.
Att liv kan bildas är så otroligt fantastiskt! Och ju mer jag läser om hur det sker, desto mer fantastiskt blir det!
SvaraRaderaTa hand om din inre astronaut. Var det chips han/hon ville ha idag? :)