Är fruktansvärt rastlös...men har samtidigt svårt att ta mig för någonting eftersom jag är så trött. Den här helgen har gått alldeles för fort och snart är det redan en ny vecka med allt vad det innebär. Det känns för tillfället som att jag står still. Jag vill att det ska bli vår, lämna det mörka och kalla bakom mig. Det är det enda som behövs just nu. Det är det enda som saknas.
Det är liv och rörelse i lägenheten igen. Det är så skönt att slippa vara ensam. Har saknat att gå och lägga mig till ljudet av tv:n i rummet bredvid, vetsakapen om att han är alldeles i närheten. Då somnar jag som bäst. Liv och rörelse har det varit ont om det sista året. Här var massor med skratt och bus. Det tomrummet går inte att fylla men allt som bryter tysnaden är välkomnande ljud. Jag hatar tystnaden. Den skrämmer mig. Den får mig alltid att känna mig ensam och maktlös.
Nu ska jag lägga mig i soffan och njuta av ljuder av att inte vara ensam.
Vi hörs igen i morgon. /Kram
Jag förstår att du är glad nu. Jämför ni solbrännan? :-)
SvaraRadera