13 Oktober

Magen mår bra, i alla fall om man ska tro bvc-undersökningen och de prover som togs idag. Men kroppen som magen sitter på är för tillfället helt slut. Trött efter en och en halv timme hos barnmorskan samt ytterligare en timme hos psykologen. Att sitta och prata om sitt liv, sin historia är lika utmattande som ett träningspass. Det är inte sällan jag går från mötet nästintill svettig. Idag var sist gången.

Idag pratade vi lite om vart jag kommit under året som gått. Och när man tittar tillbaka på allt som hänt och det arbete jag gjort med mig själv sedan första gången jag satt hos min psykolog kan det bara liknas vid gigantiska framsteg. Jag är så glad att jag hittade en så pass bra psykolog. Det har aldrig varit några problem att berätta om mina svåraste stunder, tankar och de känslor som följt sedan Theo blev sjuk och lämnade oss. Det tog ett år. Jag säger inte att jag på något sätt är färdig men jag vet nu vad jag måste jobba på och tror att jag klarar av det ensam. Det är en insikt många inte ens når.

Dessutom är jag så glad att jag kan lägga den svåra tiden bakom mig. Inte glömma men sluta älta och känna skuld. Jag kunde inte minnas någonting från den tiden Theo var frisk de första gångerna jag var hos psykologen. Året med cancer och hans död tog för mycket plats. Det är detta jag arbetat med och nu minns jag de glada minnena både före och efter sjukdomstiden.

Jag vet nu vart jag ska lägga fokus och jag vet att jag har en stor förmåga att se möjligheterna istället för att fastna i det negativa. En förmåga som gjort att jag klarat mig fruktansvärt bra under den här tiden. Sen om folk vill kalla mig för instabli och svag. Varsågoda men då har ni inte lyssnat när jag försökt berätta.

Gud vad jag har jobbat. Jag jobbar fortfarande, kommer alltid att göra, men oj vilka resultat det gett. Och vad stolt jag är över mig själv och allt jag åstadkommit under den tid som gått.

Barnmorskan jag träffade var också kanon. Jag kommer att få gå på några fler undersökningar än normalt bara för att hålla borta eventuella orosmoment. Känns skönt att bli tagen på allvar. Jag har ju erfarenhet av det motsatta också. Men jag slåss för min rätt och för mina barns hälsa. Kommer jag alltid att göra oavsett vem som står ivägen.

Nu ska jag koppla av med en film, det blir "Yes man" med Jim Carrey.
Bloggar mer i morgon. Oh ja just det. Beräknat förlossningsdatum är daterat till den 13 oktober. Men känner jag mitt barn/bina barn rätt är detta inget datum att hänga upp sig på. Barn gör som barn vill.
Kram på er alla. Idag har varit en riktigt bra dag.