Tyngdlösheten liknar ingenting annat. Man känner sig lätt men ändå sjunker man. Samtidigt som det är skrämmande skänker det någon sorts trygghet i det totala omslutandet kring hela min kropp. Det är tyst men ändå inte helt ljudlöst och ljuset omringas av fullständigt mörker. Vattnets kontrast är både imponerande och farligt attraherande. Vetskapen om att vatten både ger och tar liv finns där hela tiden.Under vattnet finns en helt annan värld och ett annorlunda beteende. Här blir luft till stigande bubblor och ljuset från solen reflekteras och bryts till skimrande strimmor som studsar och rör sig mellan stenar och växter i vågornas takt. Den här världen är mer färgglad och livfull. Det känns som en gladare värld utan bekymmer.
Från strandkanten ser vattnet kallt och hårt ut. Vågorna slår i och ger ifrån sig ett öronbedövande, nästan argt brus. Under ytan upplevs samma händelse helt annorlunda. Det är mjuka rörelser som följer varandra i smidiga manövrar och som brusar lite svagt, som ett mumlande ljud på avstånd.
Trots att världen under vattnet fascinerar mig kan jag inte stanna. Jag måste upp till ytan för att fylla mina lungor med luft och genast blir världen kall och hård igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar