Inomhusmys

Dötrist väder om man nu måste bege sig ut. Mysväder om man har möjlighet att stanna inne. Vi har valt det senare, i alla fall tills vidare. Vi har precis haft picknick på Millas rum med pepparkakor. Millas nya favorit...såklart.

Milla imponerade stort igår och klarade av en trerätters middag på Bacchus utan några större nervösa sammanbrott på grund av trötthet eller tristess. Det blev en riktigt trevlig tillställing och jag hoppas att 60-åringen tyckte detsamma.

Äntligen har mäklaren hört av sig och det känns som om det rör sig lite vad gäller lägenheten. Åt vilket håll vet vi inte ännu men all rörelse är bra rörelse när man stått och stampat så länge som vi tycker att vi gjort gällande ny bostad. Det vore så skönt att få till en flytt innan bebis nr 3 behagar titta ut. Eller ett tag innan till och med så att det inte blir för många och stora förändringar för Milla på en och samma gång. 2011 blir ett stort år för henne. Vi har för övrigt ett väldigt trevligt pojknamn på gång om det nu skulle bli en liten kille till. Nu tror jag ju att det är en tjej men det skadar inte att vara förberedd. Vilket namnet är? Det vet ni runt den 9 maj.

Nu fortsatt mys på rummet. Kram

Bättre och bättre...

"Det blir bättre och bättre dag för dag..." har haft den gamla dängan i huvudet sedan jag gick upp i morse men det stämmer mycket väl, det går åt rätt håll och idag har jag ätit gott och för två utan problem igen. Även Milla börjar få i sig vanlig mat igen och det är jag otroligt glad över för är det något jag minns väl och med ångest är det den kamp vi hade med Theo och hans matvägran under sjukdomstiden. Det blev en sådan stor grej att han hulkade bara han såg mat. Vill aldrig mer tjata och känna den pressen igen. Tack gode gud för sondmaten i sådana fall, även om inte det heller är av det roligaste slaget men oron över näringsbrist och allt annat som följer med det försvinner genom den där lilla knappen på magen. Hemska, sorgefyllda tider. Vad vi kämpade. Jag går och funderar över att delta vid Östra föreningen inom Barncancerfondens sammankomst för föräldrar som förlorat barn i cancer. Jag är anmäld men velar fortfarande. Jag känner att jag kommit så långt i min bearbetning och är rädd för att få dåligt samvete för det. Hur konstigt det än kan låta. Jag är inte känslolös men jag vill inte älta och jag tror att svåra förluster lätt kan få oss att hamna där om vi inte är försiktiga. Jag får se vad jag bestämmer mig för. Det är inte förrän om två veckor. Sorgbearbetning kan vi nog alla behöva lite av.

Imorgon har vi i allafall tänkt äta gott då farsgubben går och fyller 60 år. Det blir ett stillsamt firande efter hans önskemål. Det ser vi fram emot. Kram

På banan

Sådär, då var man tillbaka på banan igen efter två dagars total deckning. Det har varit intaget ryggläge för min del (ja, förutom de gånger jag fick springa fram och tillbaka från toa och de verkade som hundratals) Precis, Millas magsjuka satte klorna i mig med all sin kraft. Det enda positiva var att den inte varade längre än ett halvt dygn men så har man ju sviterna efter en sådan urladdning och oron för att bebis ska ha tagit någon skada i och med den mat- och vätskeförlust man varit med om. Men jag tvingade mig själv att både äta och drick och hoppades på att jag skulle få behålla det tillräckligt länge för att bebis skulle kunna ta till sig lite näring och energi.

Nog om det, söndag idag och jag känner mig hur frisk som helst. Blir fika med bästa vännerna om några timmar, det borde pigga upp än mer.

Ps: Glöm inte att ställa om klockan. Vi gjorde det redan igår så när Milla som normalt vaknar kl 05 gav ifrån sig sitt "Var är ni jag är vaken-tjut" var det riktigt svårt att ta sig ur säng då klockan enbart visade 04.

Sjukstugan

Vi klarade oss från magsjukan i ca ett år men nu har den alltså hittat hit, eller rättare sagt, till Milla. Hon började morgonen med att kräkas och eftersom just morgonkräkningen var första symptomet på Theos hjärntumör kan ni ju tänka er min tankegång. Efter att ha lugnat ner och blandat ut panik med lite sunt förnuft inser jag att det antagligen rör sig om vanlig magsjuka och det blir att stanna inne för vår del i några dagar framöver. Hur rastlösa vi än är/blir. Mitt mission för tillfället är att försöka få i liten tjej vätska i alla dess former, vilket är betydligt lättare sagt än gjort men skam den som ger sig.

Stor kram från sjukstugan.

Bock i listan

Precis hemkommen efter öppna förskolan och både mor och dotter är helt utslagna. Det plus en lång dag igår har satt sina spår. Det gick jättebra att manekänga Rickfors & Rickfors kläder även om Milla tyckte att det var så där kul med farbrorn (Mickael Rickfors) som spelade alldeles för högt och alla som tittade på och applåderade. Det blir nog inga modeller av oss men nu kan vi bocka av det från att prova-på-listan. Lägger ut två av klädbytena på bild. (Har aldrig visat mig i pjamas för så många människor samtidigt. Inte heller fått applåder för det.)

Nu går vi och väntar på att budgivningen ska ta fart, jag har en konstig känsla av att det här kommer att ta sin lilla tid. Hursomhelst: blir som blir, kan ju inte göra mer än att hoppas.

Hoppas

Kort summering av de snaste dagarna. Lånelöftet är i hamn så idag var vi och tittade på en bostadsrätt och har bestämt oss för att ge ett bud. Sen får vi se hur långt det räcker. Vuxna beslut men det känns bra trots att flytten innebär att vi lämnar Norrköping om än dock inte allt för långt bort. Efter det beslutet var det så dags att via ultraljud få reda på hur många barn jag får när jag blir stor. Ett till visade det sig, vilket också passar oss alldeles utmärkt. Beräknat datum till nedkomst är den 9 maj och risk för Downs Syndrom väldigt liten. Hoppas få lära känna den nya lilla familjemedlemmen i en fin lägenhet i Finspång. Ikväll blir det lite spa-aktivitet här hemma inför morgondagens modevisning. Massor med folk ska komma enligt Speet Spirits egen Monika. Hoppas det. Hoppas på mycket just nu. Stor kram.