Sista helgen som ogift

Huvudet värker och kroppen känns tung av rastlöshet men eftersom orken tryter gör minsta rörelse ont. Trots det har vi tagit vår promenad och hämtat paket på posten. Det här med att bara få några få timmars sammanhängande sömn varje natt börjar ta ut sin rätt. Vi har fått ett aktivt barn enligt BVC. Och aktiva barn sover mindre. Det är bäst att ni har en strategi menar läkaren. Jo men hur ska vi orka komma på och efterleva en sådan när all energi går åt till att tänka bort värken bakom ögonlocken. Minsta grej blir enormt jobbig. Att skala potatisen till middagen ikväll har aldrig tidigare varit en sådan process.

Milla är inte trött. Hon kryper omkring och slänger ut varje liten pinal hon kommer åt på hyllor och i lådor. Glad är hon. Glad, nyfiken, envis, bestämd och Aktiv.

Helgen börjar närma sig. Sista helgen som ogift. Vädret skulle visst gå i moll. Men vi har lite att ordna med och så ska vi försöka att ta det lite lugnt innan nästa vecka drar igång med allt vad det innebär. För det kommer att bli fullt upp.

Ikväll väntar två timmar msn-jour för Novahuset. Men innan dess ska liten somna.
Stor kram.

Möhippa

Söndag morgon och jag mår oförskämt bra. För ett dygn sedan ringde det på dörren och utanför stod tjejgänget. Jag var en aning förberedd, har haft alla spröt ute och snappat upp lite info här och var. (Kontrollmänniska ut i fingerspetsen)

I chocklila tights, svart balettkjol och lila linne gick färden så vidare till det som var mitt hem i närmare sju år innan jag flyttade för att plugga på universitet. Nu heter det dansstudion och i min outfit blev det en massa "tits 'n as" moves i sann Pussycat-anda. En snabbdusch och vidare färd för lunch. (Skulle varit picknick i det fria men vädret ville annat så det blev inomhus. Under lunchen fick jag svara på frågor i olika kategorier såsom kärlek, pinsamt och privat m.m.
Inga hemligheter här inte.

Härifrån gick färden vidare mot Grand där massage och bubbelbad väntade. Vi lyckades dessutom göra slut på 6 flaskor skumpa på de 5 personer som fanns på plats då. (Bra jobbat tjejer!) Fler frågor och en liten lek hans med innan vi gjorde oss i ordning för mat på Meze. Här anslöt de tjejer som varit hemma och gjort sig iordning eller passat barn och vi var ett glatt och högljutt gäng. Mätta och belåtna väntade Grands launch och med tanke på att IFK precis vunnit mot Bajen men kanske framförallt att Dolphins tagit SM-guld var snart stället fullt med segerglada Norrköpingsbor.

Vi trötta tjejer som hängt med så här långt tog tidig kväll vilket jag är tacksam för eftersom sömn var välbehövligt efter att ha fått ta hand om både aktivt barn och förstörd man efter svensexan natten till lördagen. En svensexa som inte alls var lika lugn som möhippa. (Ordet likblek har fått en helt ny innebörd.)

Tack än en gång finaste tjejer. Det var en möhippa helt i min smak. Jag är så glad att jag har er. Vi ses på bröllopet. /gladaste Becka.

B-day

Det närmar sig nu. Bara 16 dagar kvar tills man har bytt efternamn. Men för tillfället är det ganska lugnt på bröllopsfronten. Tror vi har koll på det mesta eller så är det ett rent önsketänkande. Vad jag vet är att de kommande veckorna kommer bli helt galen vad gäller att fixa det sista.

Egentligen är det helt befängt vad tid och pengar man lägger ner på en enda dag. En stor och betydelsefull dag, men ändå. Tänker man till så är det rena vansinnet men samtidigt: hur ofta samlar man de närmsta 70 personerna och bjuder på en, förhoppningsvis, väldigt trevlig heldag. Ser fram emot det massor.

Inga tendenser till att bli en bridezilla heller. Blir som blir, blir nog bäst. Kan och vill inte vara med och styra på detaljnivå. Skulle bli tokig. Vi har satt vår prägel på den här dagen men inte till pungt och pricka utan låter proffsen sköta sitt om det så gäller mat, vädergudar eller musik.

Förra veckan fick jag "skrämselbrev". Det enda som fattades var de utklippta bokstäverna som klistrats dit i sann trillerfilmanda. I det första stod " Redo för en rolig, sexig, spännande, trevlig, god, fartfylld, skön...kanske något pinsam dag med vänner?" och i det andra " Man kan aldrig vara nog förberedd..." Bring it tjejer. Jag är redo. Men glöm inte att era inbjudningar kan dras tillbaka.

Veckans dagar kommer och går. I måndags var vi på tjejkväll i Knäppingsborg. Trevligt. Igår trampade jag ut på spinningcykeln och dagen bjuder närmast på promenad med lillasyster upp till storebror och så klart den onsdagliga funktionella träningen.

Trevlig onsdag!

Nickar instämmande

Liten söt är genomförkyld vilket påverkar nattsömnen enormt både för henne och föräldrar. Inatt fick vi iallafall sova mellan midnatt och kvart över fyra. Det tar hårt den här sömnbristen. Eftersom morgnarna börjat redan kvart över fyra här hemma den här veckan och vi fått max två timmar av sömn i följd funkar jag bara på halvfart för tillfället. Stackars liten är, förutom när sömnbristen också gör sig påmind hos henne, lika glad som vanligt. Sömnbrist framkallar minnen. Vi har varit med om värre saker än en förkylning. Missförstå mig rätt, jag klagar inte jag ställer mig bara, efter så mycket erfarenhet av sömnlösa nätter, fortfarande frågande till hur sömnbristen kan påverka oss så.

Ni som av någon anledning missat Markus Birros krönika i Expressen idag, se till att läs. Den är så underbart väl skriven och jag ställer mig som vanligt bakom honom och nickar instämmande i allt.

Nu äpplegröt innan det blir ett tappert försök att återfå lite energi genom ett mammabarn-pass på gymmet. Må väl i (vår)vädret!

Rasera och bygga upp

Läste en blogg häromdagen där man ställde frågan vad som tog längst tid: att rasera eller bygga upp. Svaret där blev bygga upp, vilket i många avseenden är det självklara, men jag vet inte om jag kan hålla med helt och hållet.

Nu finns det ju mycket man kan rasera och bygga upp men eftersom jag är intresserad av den livsresa vi alla gör med våra jag som sällskap, anknyter jag så klart till detta. Och ställer mig därför tveksam till vilket som går snabbast.

Jag har fått rasera och bryta ner det som fanns kvar av mig efter min sons bortgång. Jag var tvungen att ta sönder och vända och vrida på varje liten bit innan jag kunde börja bygga upp igen. Och när jag väl hade kommit så långt var själva återuppbyggnadsfasen inte speciellt tidskrävande i jämförelse. Att bryta ner kan ta enorm tid om det är något man på ett eller annat sätt tvingas göra. Man kanske kan hårddra det och säga att all nedbrytning innebär förändring och förändringar är inte helt enkla för många av oss.

Det nya, främmande skrämmer även om vi vet att det samtidigt gör oss gott. Min förändring gjorde mig allt annat än gott just då men den var ändå nödvändig för att komma vidare, för att idag snart två år senare fungera igen.

Såg på Kunskapskanalen igår. De hade ett program om cancer. Jag imponeras av de människor som lyckats hitta ett sätt att leva med sin kroniska cancer. Det ger mig styrka. Mycket av det de sa känner jag igen. Även de har hittat meningen med livet.

Nu grötdags för den lilla som sitter bredvid och kastar gosedjur på golvet.
Kram

Alla sätt är bra utom de dåliga!