Jag har järnbrist! Eller jag ligger snarare på normal nivå nu men eftersom jag brukar ligga otroligt högt i värde ville min barnmorska att jag skulle ta järntabletter som förberedelse inför förlossningen.
Lättare sagt än gjort. Köpte i brustablettform eftersom jag har problem med att ta piller. Det är inte så att dessa var helt omöjliga att få i sig. Järn tas tydligen enklare upp av kroppen om det finns c-vitamin med så de smakar apelsinaktigt men EFTERSMAKEN! Som att slicka på ett järnrör eller dricka ett glas blod!
Idag är det den 11 september. Ingen rolig dag om man tittar tillbaka rent historiskt. Förutom terrorism och mordet på Anna Lind var det även detta datum vi fick det slutgiltiga beskedet om Theos chanser att överleva som på två veckor gått från 30% till 0%. Eller som läkaren sa: "Chansen är minimal och då har jag ändå tagit i". För två år sedan satt vi där och försökte förstå, ta in och överleva dessa ord. Idag är det också en månad kvar till beräknad nedkomst. Kommer bebis när h*n ska får h*n födelsedatumet: 091011. (kan bara hoppas att de fyra sista då blir 1213)
Idag trotsar jag min folkskygghet och ska bland annat ner på stan och fika. I morgon blir det kräftskiva och på söndag blir jag gräsänka. Härimellan ska jag vanka mig fram på min promenad, dricka mitt järn och läsa min sorgbearbetningsbok.
Trevlig helg fina vänner.
fredag, september 11, 2009
torsdag, september 10, 2009
Folkskygg
Och så var det torsdag...trots att tiden i stort sett står still för tillfället, hur gick det till? Min morgonpromenad skjuts upp till efter lunch idag eftersom jag och magen ska en sväng till mvc. Är inne i v 36 nu och om bebis skulle få för sig att komma så gör man inget för att förhindra detta eftersom det är helt livsdugligt i "världen utanför".
Bebis väger nu ca 2800 g och är 46 cm lång. (vilket känns kan jag meddela) Vet sedan förra mvc besöket att bebis ligger som det ska men är ännu inte fixerat. Vet också att bebis tränar lungorna eftersom h*n ständigt har hicka. Stackars liten.
Annars blir det nog tidsfördriv med en bok idag. Är som redan sagt en aning folkskygg för tillfället. Märker att jag har betydligt svårare att hantera vissa saker som annars, kanske inte helt obemärkt men ändå kan passera förbi någotsånär friktionsfritt. Ingen får ta min energi, det behöver jag till annat.
Dags att ta tag i den här dagen. Kaffet är uppdrucket.
Trevlig dag fina du.
Bebis väger nu ca 2800 g och är 46 cm lång. (vilket känns kan jag meddela) Vet sedan förra mvc besöket att bebis ligger som det ska men är ännu inte fixerat. Vet också att bebis tränar lungorna eftersom h*n ständigt har hicka. Stackars liten.
Annars blir det nog tidsfördriv med en bok idag. Är som redan sagt en aning folkskygg för tillfället. Märker att jag har betydligt svårare att hantera vissa saker som annars, kanske inte helt obemärkt men ändå kan passera förbi någotsånär friktionsfritt. Ingen får ta min energi, det behöver jag till annat.
Dags att ta tag i den här dagen. Kaffet är uppdrucket.
Trevlig dag fina du.
tisdag, september 08, 2009
måndag, september 07, 2009
Ord sökes...
Så var det måndag igen och bloggtorkan håller i sig. Eller bloggtorka kanske jag inte ska kalla det. Det är snarare så att jag har fruktansvärt svårt att sätta ord på allt jag tänker och känner för tillfället. Det är för mycket just nu samtidigt som jag har alldeles för mycket tid att tänka. Orden kommer inte längre lika lätt. De passar inte in på de känslor som förföljer mig helt enkelt.
Skulle vara nog med allt strul med svenska myndigheter i detta förbannade pappersland för att inte tala med den stundande förlossningen och vetskapen kring allt som kan gå fel. Men tankarna kring det hamnar lite i skuggan av pandemitiden vi lever mitt uppe i. Som gravid tillhör man ju en riskgrupp eftersom man har sänkt immunförsvar redan från början plus att lungkapaciteten är nedsatt till följd av mindre plats i magen. Det är inte så mycket för egen del jag är rädd. Min rädsla ligger i att mista ännu ett barn.
Det är inte första gången vi är livrädda för influensa. När Theo var sjuk var hans immunförsvar obefintligt. Minsta lilla förkylning, febertopp kande vara förödande för honom. Att leva under en sådan ständig oro tar oerhört mycket energi och nu är vi där igen. När ska man kunna slappna av?
Skulle vara nog med allt strul med svenska myndigheter i detta förbannade pappersland för att inte tala med den stundande förlossningen och vetskapen kring allt som kan gå fel. Men tankarna kring det hamnar lite i skuggan av pandemitiden vi lever mitt uppe i. Som gravid tillhör man ju en riskgrupp eftersom man har sänkt immunförsvar redan från början plus att lungkapaciteten är nedsatt till följd av mindre plats i magen. Det är inte så mycket för egen del jag är rädd. Min rädsla ligger i att mista ännu ett barn.
Det är inte första gången vi är livrädda för influensa. När Theo var sjuk var hans immunförsvar obefintligt. Minsta lilla förkylning, febertopp kande vara förödande för honom. Att leva under en sådan ständig oro tar oerhört mycket energi och nu är vi där igen. När ska man kunna slappna av?
fredag, september 04, 2009
Välkommen kyla
Det är en välkommen kyla. På något sätt gör den varje andetag något enklare. I mina ögon skulle det alltid kunna få vara sensommar/höst.
Läste igår att Theo betyder Guds gåva.
Fråga: Vet inte Gud att man inte tar tillbaka gåvor?
Trevlig helg alla. Kram
Läste igår att Theo betyder Guds gåva.
Fråga: Vet inte Gud att man inte tar tillbaka gåvor?
Trevlig helg alla. Kram
torsdag, september 03, 2009
Ocensurerat
Jag har ju sagt att min blogg ska återspegla mitt liv ocensurerat. Har funderat länge och väl på en del bilder jag har på min ängel som sjuk. Bilder som jag själv har svårt att se på. Bilder som talar om hur svårt det var på slutet, som kommer med en enorm känslostorm och ångest. Bilder som visar vad cancer kan göra.
Jag har funderat och jag vill att folk ska förstå hur cancer ser ut för mig. Hur den sjukdomen kan ta över helt och hållet. Förändra allt på bara en liten stund. Jag vill få folk att förstå, verkligen förstå, att den tid vi har är alldeles för värdefull för att lägga på triviala småsaker. Fokusera istället på det som verkligen har betydelse för just dig oavsett om det gäller ditt barn, ditt jobb eller var än i livet du befinner dig.
Jag har funderat och jag vill visa de här bilderna eftersom de utgör en stor del av mitt liv. Men det är viktigt att komma ihåg att de inte bara visar en grym sjukdom utan även det mest värdefulla jag har - min son, helt ocensurerat.
Bilderna ser du i inlägget nedan.
Kram med tårarna rinnandes...
Jag har funderat och jag vill att folk ska förstå hur cancer ser ut för mig. Hur den sjukdomen kan ta över helt och hållet. Förändra allt på bara en liten stund. Jag vill få folk att förstå, verkligen förstå, att den tid vi har är alldeles för värdefull för att lägga på triviala småsaker. Fokusera istället på det som verkligen har betydelse för just dig oavsett om det gäller ditt barn, ditt jobb eller var än i livet du befinner dig.
Jag har funderat och jag vill visa de här bilderna eftersom de utgör en stor del av mitt liv. Men det är viktigt att komma ihåg att de inte bara visar en grym sjukdom utan även det mest värdefulla jag har - min son, helt ocensurerat.
Bilderna ser du i inlägget nedan.
Kram med tårarna rinnandes...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)