Liten kille, stor humor

Liten kille med stor känsla för ironi och humor.
Många glada skratt han vi med.

Ingen sjukdom i världen kunde stoppa honom från att cykla.

En cyklande ängel

Här är min bild av Theo där han är nu. En ängel på sin cykel.

Mummel...

Lördag och solen lyser. Vilket jag utnyttjar till fullo. Har, efter en lång morgonpromenad med min bästa ängel Jessica, åkt ut till landet och sitter nu i solen på mammas och pappas altan med en bok i handen.

Planen är att sitta tills Tipsextra börjar. Bajen spelar och Martin är på plats i Borås. Själv är jag lite kluven. Hammarby i all ära men nu står ju Ante Covic i Elfsborgs mål.

Valde att lägga in en helt underbar bild på en smultronsugen sommarkille. Solen väntar. Hoppas ni alla passar på att njuta av våren nu när den äntligen är här. Vi hörs mer i morgon.

Puss

Jag lyssnar till familjens vardag

Jag möter morgnarna med både glädje och sorg. Jag vaknar ofta till barnfötter som springer omkring i glädjerus på lördagsmorgnarna och morgonstressen med tjat om tandborstning, påklädning och gråtande barn som inte alls är förtjusta i tanken på att gå till dagis eller skola på vardagsmorgnarna. Jag saknar den stressen men kanske framförallt myset på helgmorgnarna. Sovmorgnarna tillsammans med Theo och hans Gos. Barnprogram och långa frukostar. Gemensamma planer för dagen och så det förväntade tjatet 20 minuter senare om att det går för långsamt för mamma att sätta planerna i verket.

Jag bor i ett hus med många barnfamiljer. Jag trivs bra där. Många killar i Theos ålder vilket hade varit helt perfekt om Theo hade fått vara kvar i livet. Vad mycket kul de skulle kunna haft. Nu fick han aldrig chansen. Nu lyssnar jag istället till de andra familjernas vardag. Möter dem i trapphuset, hör den äldsta sonen i familjen i lägenheten bredvid träna fiol om kvällarna. (han börjar bli riktigt duktig). Se dem på väg ut med pulka, picknick-korgar eller vad de nu ska på för äventyr tillsammans.

Jag hoppas snart få vara där och ta igen förlorad mammatid. Theo kommer aldrig tillbaka men jag längtar efter att återigen få bli mamma på riktigt. Att få ta hand om, trösta, tjata, oroa mig för små saker..allt sånt som hör mammarollen till.

Har varit en konstig vecka men nu är det äntligen fredag igen. Om jag får fortsätta att må bra dagen ut står träning och så förstås Munken på schemat för kvällen. Hoppas på en kanonfin vårhelg ute på landet. Vi hörs. Kram

Önskan om en andra chans

Jag våndas med jämna mellanrum av visa händelser som jag önskar jag kunde göra om. Det är en svår ångest som kommer och går och som bidrar till blöta kinder och smärtsamma tankar. Mycket kan jag inte rå på men jag önskar ändå att jag hade agerat annorlunda. En av dessa händelser är Theos ansiktsuttryck när vi flyttar på honom mellan soffa och säng, under av vad som kom att bli de sista veckorna i hans liv. Han hade jätteont i ryggen och det är hans smärtsamma ansiktsuttryck jag inte kan komma över. Han kunde inte prata, men ansiktet förvreds i smärta och tårarna rann när han fick så ont. Han hade då legat still länge, kunde inte röra sig och ryggen var så stel till följd av detta. Dessutom tror jag att tumörerna i ryggraden spelade sin roll. Jag tror inte min sons plågade ansiktsuttryck någonsin kommer att försvinna. Jag får leva med det – på något sätt.

En annan sådan händelse är när Theos port á carte-slang (en permanent liten port som opererats in under huden i bröstet som man stack en nål, som kunde sitta där i en veckas tid, i för att minska obehaget av att gång på gång sticka när prover behövde tas eller mediciner ges.) fastnade i barnvagnshjulet när jag skulle lyfta upp honom. Port á carte-nålen i bröstet drogs ut en bit och det måste ha gjort jätte ont. Vilken bra mamma man känner att man är vid ett sånt tillfälle, när man gör så att sin älskade son som redan lider av något bland det värsta man kan vara med om får ännu ondare.

Dåliga dagar är detta och fler ångestladdade händelser det enda jag kan tänka på. Inte konstigt man är nedstämd ibland. Hoppas Theo glömt bort detta och bara minns de bra stunderna vi fick tillsammans.