Idag, här och nu!

Att stanna upp ett ögonblick när man är fullt upptagen med livet kan vara svårt även om skälen är flera och väldefinierade. Ibland behövs det ingen större anledning mer än att vi alla emellanåt behöver stanna eller i alla fall sänka tempot för att inte missa anledningen till att vi andas. Orsaken är inte helt omöjlig att missa i den hastighet vi idag helt omedvetet anpassar vår vardag efter. Det är ett omänskligt tempo med ohumana och orimliga krav om man samtidigt ska hålla sig inom hälsans och glädjens gränser för maximalt välbefinnande och tjusning.

Grunderna är ofta klara, liksom varningsklockorna, även om vi ofta väljer att titta åt andra hållet när den röda flaggan hissas i topp. Vi vill inte se för vi har inte tid. Vi vill inte se förrän vi är så illa tvungna att titta.

Att glömma bort orsaken till att vi andas, att vara för upptagen med att ge livet en mening är inte skälet bakom vår existens. Vad ska vi med livets mening till när vi hittat den o kommit på att vi glömt bort att leva under tiden vi letade? Varför ska vi andas om vi andas i en ouppnåelig fart för att behaga andra utan att fylla våra egna lungor med tillräcklig luft. Varför vill vi leva ett långt liv i brådska. Vari ligger meningen med det?

Vi måste komma ihåg att ta oss tid och stanna upp, ta oss tid att leva här och nu, dels för att inte glömma bort att leva dels för att orka fortsätta framåt.

Jag är inget stort fan av alla de krav och det tempo vi idag lever bland. Ändå låter jag mig gång på gång ryckas med utan att egentligen märka det. Jag får påminna mig själv om att det är idag som räknas. Förmågan att leva idag, här och nu är inget man skickar efter per postorder. Jag har tvingats till att leva så under en längre tid eftersom jag inte visste om morgondagen skulle komma för mig och min son. Det var svårt då, det är svårt nu, men ändå är jag tacksam för den förmågan eftersom den ger mig så mycket mer glädje av livet så som det ser ut just nu.

Dagens "jag är glad för..."

Så var det dags för dagens horoskop. Tydligen blundar vi lejon idag gärna för en del besvär och nonchalerar små krämpor. (det är rätt och riktigt för tillfället *blink*)
Dessutom har vi stora förändringar att vänta vad gäller det ekonomiska. (ska man tolka det positivt eller negativt) Vad gäller arbetet så väntar en lugn period. (återigen, rätt och riktigt, trist nog) Den sanna kärlek ligger inte så långt borta som du tycks tro. (Nä han låg bredvid mig hela natten, vände sig om när jag gick upp i ottan och ligger säkert kvar där än...fuskit!!)

Idag är jag glad för att det är torsdag. Bästa dagen i veckan! Större delen av arbetsveckan är avklarad samtidigt som man har hela helgen framför sig. Har dock en lång arbetsdag framför mig. Ska till Linköping ikväll och göra intervjuer på en minnesgåveutdelning som Landstinget har för de som arbetat i över 25 år och måste skriva klart det mesta då det är deadline imorgon bitti. Men när det väl är klart så är det snart fredag ju!

Eleanor Roosevelt

"Vänner är som änglar som lyfter dina fötter när dina
egna vingar har glömt bort hur man flyger"

Jag letar efter något...

Jag letar efter mig själv. Efter att, under större delen av mina vuxna levnadsår, aktivt sökt för att finna mig själv hade jag en tämligen bra insikt i vem jag var. Men på bara några sekunder drogs mattan under mina fötter helt oförvarnat undan och jag tappade bort mig själv och fick så börja om från början i mitt sökande. Den här gången hittade jag endast delar av den person jag en gång var. En ny gestalt började ta form.

Det är en konstig känsla att hitta sig själv igen. Att bit för bit lägga ett pussel som känns bekant men som ändå överraskar när bitarna börjar bilda en helhet. Jag känner inte riktigt igen den bild som tar form. Det är mycket som har ändrat sig. Jag måste därför lära känna ett nytt jag under helt annorlunda, nya och krävande omständigheter.

Det är erfarenheter som omvandlat och täljt till den gestalt som idag visar sig i spegeln. Det är en person med några fler fåror i ansiktet. Fåror som tyder på och uttrycker ökad förståelse och större erfarenhet av livet.

Personen är dock inte hel och jag ifrågasätter starkt om hon någon gång kommer att bli fullständig igen. Jag vet inte ens om hon vill det. Istället känns det som om hon är som mest hel när en bit saknas. Den biten är för alltid borta även om den ständigt finns närvarande i tanken. Kan man vara hel och trasig samtidigt. Kan man le utåt och gråta inombords. Kan man må bra under hemska omständigheter? Jag måste tro att man kan det. Motsägelserna personifierar den nya personen.

Att hitta sig själv skapar förvåning och förundran. Det är en ständig process som man får kämpa för att hålla vid liv. Det är en utveckling som förhoppningsvis aldrig någonsin avstannar oavsett hur svårt det ibland kan vara att ta sig igenom. Men man kan inte tvärnita eller vända. Man måste vidare för att komma någonstans, för att bli någonting mer, för att hitta sig själv. Jag tror inte man slutar lära om sig själv. Det finns alltid ojämna kanter att förfina och putsa på. Detta är en utveckling som man ständigt kommer överraskas av, på både gott och ont.

Idag är jag glad över...

Enligt dagens horoskop mår vi lejon för tillfället ganska bra. Om vi har tänkt komma i bättre form behöver vi dock någon som sätter fart på oss. (Tur att jag har en alldeles egen Personlig Tränare då)

Om utomstående blandar sig i våra affärer är det knappast till våran fördel just nu. Därför borde vi begränsa våran öppenhet. (hum, inkluderar det bloggning om absolut allt och inget?) Vi ombes också ta reda på fakta innan vi anklagar vår partner. Troligen är det bara i våran fantasi vi känner oss åsidosatta. (Det var det löjligaste jag hört!!)

Trots att han tydligen sätter mig åt sidan för tillfället...//#*%€(/) ...är jag idag glad över min underbara "soon to be husband" och sambo Martin. Igår kväll när jag kom hem helt utslagen och hungrig efter en lång dag på jobbet, ett intensivt samtal hos min terapeut och så ett, om än dock lättare, träningspass, gjorde jag upptäckten av en ny laptop.

Precis vad jag behöver efter att ha sörjt vår gamla och nuförtiden "väldigt sjuka" dator som efter många års troget arbete inte längre orkar med mina kortkommandon och eviga nötande på tangenterna. Tack du underbaraste av underbara Martin.

Bilden är tagen från Dannes och Maddes födelsedagsmiddag på Fiskmagasinet i höstas.
Martin ser lite lätt tokig ut, och som vi vet – en bild ljuger aldrig.

Något jag aldrig kan få...

Vetskapen, och känslan som vetskapen medför, om något man vet man aldrig kan få är påtagligt kraftfull.

Det är insikten och påminnelsen om att ”aldrig” är så definitiv som gör det jobbigt att hantera vetskapen, oavsett om det gäller ett betydelsefullt ögonblick, en speciell person, minnen eller den bild man skapat sig kring något man gärna vill uppleva.

Vi har alla något som aldrig kommer igen, som vi saknar, åtrår och vill ha. Olika starkt, olika mycket men ändå rör det sig om samma känsla av förlust. Förlust av något som varit, funnits eller som aldrig fanns. Min förlust är ett barn, någon annans förlust är en kärlek, en tredjes förlust är sig själv.

Hur jobbiga förluster än kan vara är de utvecklande. Utan att ha förlorat har jag svårt att tro att man kan uppskatta det man redan har. Saknar man insikt om betydelsen kring det man har, saknar man också vetskap om hur lyckligt lottad man är, och utan den vetskapen lever man ett liv utan att verkligen leva. Hur ska man kunna veta att man är glad om man aldrig varit ledsen. Hur ska man veta att man älskar om man aldrig känt förakt? Hur ska man kunna känna glädjen i att vinna om man aldrig förlorat?

Inget är lätt utan att först ha varit svårt. Även det jobbiga kan bli enklare.