Överraskningar

Fredag redan. Jag vet att jag tjatar men tiden springer ifrån mig. Man tycker att man inte har gigantiskt mycket planerat i almanackan men änså rinner dagarna ifrån mig och jag hinner inte hälften av vad jag skulle vilja. (Tilläggas ska att ambitionsnivån är ganska hög.)

Igår var en riktigt bra dag. Vi gjorde ett för oss överraskande genombrott i lägenhetsjakten. Mer tänker jag inte säga...än. Men efter att ha pratat ihop oss lite kom vi fram till ett även för oss överraskande beslut. Hoppas det håller även om vägen dit känns milslång just nu.

Vi spenderade förmiddagen på Öppna förskolan Strömmen i gott sällskap. Även här överraskades jag. Detta är samma öppna förskola som Theo gick till både som frisk och sjuk och jag antar att man som en cancersjuk liten kille gör vissa avtryck. Jag har bara varit där en gång tidigare och känner ingen men började prata med en av föreståndarna och det visade sig att just hon mycket väl kom ihåg Theo och till och med sparat en teckning han gjort när han var där sista gången. (Vilket var 2 och ett halvt år sedan.) Teckningen fick jag, en klassisk Theo-tavla, lika underbar som han själv i glada, spralliga färger och hans namnteckning längst ner i kanten. Kan man bli annat än glad. Nu fredag. Kram

Rickfors & Rickfors

På tisdag nästa vecka ska jag och Milla manekänga Rickfors och Rickfors nya klädkollektion (helt ekologiskt), i Crescendo, Knäppingsborg klockan 18.00. Så är man lite klädintresserad eller bara vill mingla runt bland likasinnade, lyssna på skön musik eller helt enkelt stötta mig och Milla så är man hjärtligt välkommen ner. Helt gratis är det också. Kul ska det bli hursomhelst. Kram

1-åringen

18:de oktober och Milla blir ett år. Helt otroligt vad tiden går snabbt men det är bara att hålla i sig för jag har ännu inte hittat bromsen. Favoritpresenten blev dockan på bilderna. (som matas med nappflaska genom näsan av Milla) Idag åt hon själv min stora tjej och med gott resultat. Den där nappflaskan är också snart passé, det är numera pipmugg som gäller. Är man ett så är man.

Som ettåring ska hon också göra premiär på catwalken då hon (och jag) ska gå modevisning för Speet Spirit nästa vecka. Det ser vi fram emot båda två tror jag. (om jag kommer i några kläder så som jag växer i omkrets) Men det är nästa vecka det. Den här har ju precis börjat och än har vi inte riktigt firat klart. Så ha det gott finfina vänner.

Förkylningen från hell

Har drabbats av en väldigt jobbig förkylning (ja, jag erkänner, blir väldigt ynklig när jag är sjuk). Har druckit åtskilliga koppar te med honung under dagen men halsen vill inte göra sig av med det onda. Har till och med varit relativt duktig och inte gjort alls många knop under dagen för att kroppen ska få den vila den behöver. Det känns att den jobbar på högvarv med både barn och sjukdom. Rastlösheten vann dock i förmiddags då jag helt sonika blev sugen på nybakat bröd och ställde mig och bakade just matbröd för första gången i mitt liv. Tyckte det passade bra till potatis och broccolisoppan jag lagade till lunch. Gott blev det. Städning har vi också hunnit med, men här lät jag mannen ta befälet då dammande av kök gjorde mig lika andfådd som en biggest loserdeltagare efter ett maratonlopp.

Hur som helst lördag imorgon och vi ska fira vår lilla ettåring. Vi ska dessutom titta på lägenhet och håller alla tummar för att den ska falla oss i smaken. Nu: trevlig fredagkväll med film och popkorn i sängen.

Självreflektion och självömkan

Fryser lite och halsen gör ont. Har varit på öppna förskolan på förmiddagen och det tar verkligen musten ur både mor och barn. Vi har sovit gott båda två en stund nu. En av oss sover fortfarande. Jag har inte varit så extremt trött den här graviditeten, eller så ligger jag redan på en så låg nivå av energi så att jag inte märker någon skillnad. Nä, jag tror faktiskt att jag förkonats från den där extrema tröttheten. Men visst känns det att man ska ha barn igen. Kroppen jobbar på högvarv och en lunchlur är prima grejer både för stor och liten. Jag går dock fortfarande omkring som på moln och mår hur bra som helst efter de här 6 veckorna med illamåendet från hell. Tänk vad mycket vi tar förgivet. Att få må bra borde vara en självklarhet men så är det ju tyvärr inte för många. Och jag måste medge att mitt illamående fått mig att reflektera och tänka tillbaka på hur Theo måste ha mått under hans cytostatikabehandling. Jag kanske inte borde ha klagat, det känns så futtigt i jämförelse men min referenspunkt ligger inte högre i detta fall. Och en viss självömkan är väl ok under begränsade former så länge man är medveten om att andra har det värre och att man så njuter av att få må bra när man väl gör det.


Har avslutat boken "energitjuvar" läste äntligen ut den på flyget hem från Italien. Det var en sån där bok man verkligen fick tvinga sig själv till att läsa. Blir nästan arg på hur dålig den var och har god ust att skriva om den själv. Jag hade sådana förhoppningar. Lärde mig tyvärr inte mycket. Men nu har jag gett mig i kast med Mia Törnblom och hennes Självkänsloböcker och även om jag inte hunnit så långt på grund av ont om lästid är det redan en favorit. Jag mår helt enkelt redan bättre bara av att läsa. Finns nästan inget mer upplyftande än en bra bok som tvingar en till självreflektion.


Har idag även hunnit med att oroa mig lite över tvillingfrågan, druckit min första kopp kaffe på flera månader och planerat lite inför den kommande ettårs dagen. Hur kan ett år gå så fort. Trevlig onsdag finfina vänner.

Viktoriafallet

Jag är för tillfället helt känslomässigt rubbad och mina tårkanaler kan närmast liknas vid viktoriafallet (som för övrigt är dubbelt så högt och en halv gång så brett som Niagarafallet). Hormonerna har helt tagit över, så till den grad att jag gråter för vad som helst. Igår tex var det helt omöjligt att titta på Biggest loser. I Söndags morse såg jag helt svullen och rödsprängd ut runt ögonen efter att ha försökt se lördagsfilmen "P.s. I love you". Ikväll känner jag mig hyfsat säker dock då jag tänkt sitta bänkad för att se Holland och Wesley Schnider (som har liknats vid min man eller om det var tvärtom) möta Sverige.

Inskriven är jag hur som helst på Mvc igen. Två stick i armen, blodtryck och kiss på sticka. Allt ser normalt ut. Allt känns också bra. Förutom den lilla detaljen att barnmorskan antydde att kraftigt illamående inte är helt ovanligt vid tvillingar. Den 25:e vet vi.