Vad säger fisken?

Bildtext: Milla alias Chucky

Söt lilla Milla, så fort jag frågar henne om något slår hon ut med armarna och spretar med fingrarna i en överdriven gest som närmast kan tolkas som ett alltför oskyldigt "jag förstår inte vad du menar" och säger "ta" som i borta. Bara 11 månader gammal (om 10 dagar). Hon pratar inte mycket men har lärt sig olika djurläten, senast till raden av djur är fisken, där hon öppnar och stänger munnen i stora cigarr-rökningsliknande manéer. Hon är rolig min dotter men det finns också emellanåt en viss likhet med den onda dockan, Chucky.

Vi har intensifierat letandet efter nytt boende. Det vill säga vi har gått från att bara säga att vi letar men inte orkat till att faktiskt kolla runt en aning. Vi behöver större yta men det är svårt att hitta rätt eftersom man med åren gått och blivit lite kräsen, för att inte säga bekväm. Vi letar på men är det någon som springer på en ledig trea alternativt fyra i ett lugnare område av Norrköping så får man jättegärna höra av sig till oss. Kan vara både hyres- eller bostadsrätt.

Det är, för egen del, inte helt lätt att släppa lägenheten vi bor i för tillfället. Jag flyttade hit med Theo samma sommar som han fick sin diagnos och har många både bra och jobbiga minnen härifrån. Och eftersom minnen är det enda vi har kvar så håller jag hårt i dem. Kommer ha separationsångest när det väl är dags att släppa taget men det får jag handskas med då. Inte oroa sig över sådand man inte kan rå på redan nu. Nu dags att göra oss klara för öppna förskolan. Ha en helt underbar onsdag finaste bland vänner.

Energitjuvar

Jag börjar bli riktigt bra på att urskilja energitjuvar från vänner. Det har tagit mig tre år men nu är inte identifieringen längre svår utan det svåra ligger i själva hanteringen. Efter att ha gått på energireservens sista droppar under tiden Theo var sjuk och efter hans bortgång är man rädd om de där sista värdefulla energipärlorna och man märker både tydligt och snart vad och vilka det är som ger och vad och vilka som tar den där livsbehövliga energin.

Jag träffade en av de sedan länge identifierade energitjuvarna innan helgen. Jag var beredd, medveten och ville prova och se vilken påverkan hon/han hade på mig. Och fortfarande är det svårt att tänka rätt tankar för att "snattandet" av min energi inte ska bli så påtaglig. Varför ska det vara så svårt? Bestämde mig dock efter senaste erfarenhet att inte försätta mig i liknande situation igen utan snällt och vänligt avböja all kontakt med de energitjuvar jag redan vet om. Varför slösa, det är det inte värt. Inte ens om min energireserv nu är betydligt mer obegränsad än vad den var för bara några år sedan. Jag är rädd om min energi och vill inte ge bort den till vem som helst. Det går ut både över mig och de jag verkligen vill slösa och skämma bort med energi.

Har beställt en bok om just energitjuvar som jag ser fram emot att få läsa och lära av. Jag törstar efter utveckling. Det kanske ni märker. Kram

En "bättre" männsika

Äntligen måndag. Helgen har minst sagt varit intressant. Ungdomsstyrelsen höll i utbildning och vi på Novahuset passade på att lära oss nya saker för att förbättra vårt arbete i föreningen. God mat, en hel natts sömn, några små överraskande moment, många, långa och hjärtliga skratt samt ny kunskap satte pricken över helgen.

Jag försöker att hela tiden arbeta med mig själv, för att uppnå min tolkning av hur en "bättre" människa ska vara. I mitt fall innebär detta en hel del arbete med att slå bort oroande tankar innan de får färste och tar energi. Varför slösa den energin på något man ändå inte kan rå på. Självklart i teorin kan tyckas men inte helt enkelt att eftersträva bevisligen. Jag har dessutom lovat mig själv att gå in i varje ny situation med en inställning om att lära något nytt och ha roligt. Jag menar det värsta som kan hända i så fall oavsett om situationen inte riktigt blev som jag tänkt är att jag blivit en erfarenhet rikare och förhoppningsvis förlängt livet med ett eller flera skratt. Jag försöker också utsätta mig för situationer jag annars skulle backa för.

Jag kan säga att detta är en verklig utmaning. Jag ställs hela tiden för situationer där jag behöver tänka mig för. Tänk att invanda beteenden kan vara så svåra att ens upptäcka hos sig själv. Det är dock roligt att reflektera över varför man finner den eller det så irriterande eller varför oron över en så liten sak så snabbt och hårt får fäste. Svaret ligger oftast inte hos någon annan utan hos en själv så det är bara att börja titta inåt och försöka förstå, eventuellt ändra och förhoppningsvis uppnå ett djupare välmående. Det är i alla fall mitt mål för den här förvandlingen. Man kan alltid bli bättre på något.

Klockan rullar på och snart är det dags för en tur till gymet. Har vankat fram som en höggravid efter fredagens functional moves pass med Aida. Idag blir det löpning. Ha en bra dag. Kram

Fredag

Fredag och jag packar inför en fullspäckad helg. Jag ska tillsammans med fyra andra novatjejer på utbildning i Stockholm, något jag sett fram emot av flera anledningar. Dels handlar utbildningen om "Unga, sex och Internet" ett högaktuellt ämne som vi ska föreläsa om runtomkring i Östergötlands hög- och gymnasieskolor, och eftersom utbildningen är både lördag och söndag blir det dessutom en natts övernattning vilket innebär en hel natts ostörd sömn.

Innan tåget avgår tidigt i morgon bitti väntar dock en fredag med bland annat både fika och träning, så hur ska denna dag inte kunna bli bra. Hoppas ni får en trevlig helg. Milla hälsar. Kram

Att leva mer medvetet

Jag har tänkt vidare på det här med perfektionism. Jag tror jag är en periodare gällande perfektion inom vissa områden. Ibland förvånar det även mig, då små och otroligt triviala saker kan bli extremt viktiga och endast mitt tillvägagångssätt är rätt vilket innebär att be om hjälp är otänkbart. Det gäller att vara en positiv perfektionist, dvs. att kunna välja situationer och sammanhang då det är värt att sträva mot perfektion. I många fall räcker good enough tillräckligt långt. Perfektion påverkar även våra relationer. Sätter man höga krav på sig själv förväntar man sig snart även perfektion från andra, vilket många gånger sställer till det rejält.

Boken Good enough har en del utmaningar som man kan prova på att göra. En av dessa tänkte jag försöka mig på nu. Det handlar om att leva mer medvetet, om att starta dagen och avsluta kvällen med några minuters reflektion via morgon- och kvällsfrågor som antecknas för var dag. Man kan sedan gå tillbaka och titta på svaren för att se vad som förändrats i tanke, känsla och beteende. (Bör inte svara samma svar mer än en gång.)

Morgonfråga 1: Vad är jag lycklig över i mitt liv just nu?
Svar: Min familj och mina vänner

Morgonfråga 2: Vad kan jag bidra med som höjer min eller andras livskvalitet idag?
Svar: Leenden och skratt

Morgonfråga 3: Vad har jag bestämt mig för idag?
Svar: Att inte stressa

Kvällsfråga 1: Vad har jag gjort bra idag och vilka egenskaper visar det att jag har?
Svar: Jag har lyckats ta det lugnt i stressiga situationer och har hållit orosmoment i schakt, vilket visar på tålamod, lugn och insikt i att framtiden inte går att rå på...än

Kvällsfråga 2: Vad är jag tacksam för idag?
Svar: Tacksam över att jag mår bra.

Kvällsfråga 3: Om jag kunde leva om min dag, vad skulle jag göra annorlunda?
Svar: Jag skulle ha visat de människor jag sprungit på under dagen än mer intresse. Frågat mer.

Idag var det höstens första öppna förskola och Milla såg ut att stortrivas bland alla ny och gamla små vänner. Tyvärr verkar hon mer intresserad av att möblera om bland uteskorna än att sjunga men det kanske vänder. Trötta blev vi ialla fall båda två. Kram

Good enough

Jag håller på att läsa en bok jag fick av min man lite på skoj. Den visade sig vara riktigt tänkvärd. Den heter "Good enough" och är skriven av Elizabeth Gummesson. Den handlar om perfektionism och hur den bokstavligen driver oss till rent hälsofarliga tillstånd, bara för få vårt enorma bekräftelsebehov tillfredsställt från vår omgivning. Ju mer jag läser desto löjligare framstår denna hets vi själva framtvingar. En perfektionshets som är dödsfarlig och som ingen blir lyckligare av fastän men gärna vill tro så.

Varför är ett späckat schema i kalendern något beundransvärt? Varför hittar vi på en massa saker att göra, inte för att vi själva vill utan för att kunna berätta om allt det vi gör inför andra. För att när någon frågar vad gjorde ni i helgen är det en triumpf att kunna rabbla roliga grejer man hunnit med även om dessa ibland inte blev helt lyckade men det behöver man ju inte nämna. Inte konstigt att vi mår dåligt, har ont i huvudet och magen när vår lilla fritid är kantade av en massa måsten för att det helt enkelt ska se bra ut i statusraden på Facebook.

Jag orkar inte med hetsen. Jag har lagt ned Fejjan och jag är en av dem som tycker att en bra helg är en helg som är helt tom på planer och som blir som den blir eftersom vi gör just det som faller oss in just då. Det är då vad som helst kan hända och det är ok även om inget händer och jag inte har något att berätta för vännerna vid nästa fikatillfälle. Det får inte vara för planerat då försvinner det roliga om ni frågar mig.

Ni som letar efter en bra bok att läsa samtidigt som man får sig en tankeställare, leta upp just Good enough, den ställer en hel del på kant. Nu dags att ta en paus. Milla somnade precis och jag ska göra absolut ingenting för ett litet tag. Kram