Historien upprepar sig

http://www.gt.se/nyheter/1.1697210/simon-13-dog-av-hjarntumor?err=Tack%20för%20din%20kommentar!#comments

Ord sökes...

Så var det måndag igen och bloggtorkan håller i sig. Eller bloggtorka kanske jag inte ska kalla det. Det är snarare så att jag har fruktansvärt svårt att sätta ord på allt jag tänker och känner för tillfället. Det är för mycket just nu samtidigt som jag har alldeles för mycket tid att tänka. Orden kommer inte längre lika lätt. De passar inte in på de känslor som förföljer mig helt enkelt.

Skulle vara nog med allt strul med svenska myndigheter i detta förbannade pappersland för att inte tala med den stundande förlossningen och vetskapen kring allt som kan gå fel. Men tankarna kring det hamnar lite i skuggan av pandemitiden vi lever mitt uppe i. Som gravid tillhör man ju en riskgrupp eftersom man har sänkt immunförsvar redan från början plus att lungkapaciteten är nedsatt till följd av mindre plats i magen. Det är inte så mycket för egen del jag är rädd. Min rädsla ligger i att mista ännu ett barn.

Det är inte första gången vi är livrädda för influensa. När Theo var sjuk var hans immunförsvar obefintligt. Minsta lilla förkylning, febertopp kande vara förödande för honom. Att leva under en sådan ständig oro tar oerhört mycket energi och nu är vi där igen. När ska man kunna slappna av?

Välkommen kyla

Det är en välkommen kyla. På något sätt gör den varje andetag något enklare. I mina ögon skulle det alltid kunna få vara sensommar/höst.

Läste igår att Theo betyder Guds gåva.
Fråga: Vet inte Gud att man inte tar tillbaka gåvor?

Trevlig helg alla. Kram

Ocensurerat

Jag har ju sagt att min blogg ska återspegla mitt liv ocensurerat. Har funderat länge och väl på en del bilder jag har på min ängel som sjuk. Bilder som jag själv har svårt att se på. Bilder som talar om hur svårt det var på slutet, som kommer med en enorm känslostorm och ångest. Bilder som visar vad cancer kan göra.

Jag har funderat och jag vill att folk ska förstå hur cancer ser ut för mig. Hur den sjukdomen kan ta över helt och hållet. Förändra allt på bara en liten stund. Jag vill få folk att förstå, verkligen förstå, att den tid vi har är alldeles för värdefull för att lägga på triviala småsaker. Fokusera istället på det som verkligen har betydelse för just dig oavsett om det gäller ditt barn, ditt jobb eller var än i livet du befinner dig.

Jag har funderat och jag vill visa de här bilderna eftersom de utgör en stor del av mitt liv. Men det är viktigt att komma ihåg att de inte bara visar en grym sjukdom utan även det mest värdefulla jag har - min son, helt ocensurerat.

Bilderna ser du i inlägget nedan.
Kram med tårarna rinnandes...

Utmattad av tankar och funderingar

Har inte varit på humör de senaste dagarna...inte alls faktiskt. Det har blivit lite för mycket för mig att hantera allt det här med spädbarn som dör av resistenta bakterier till följd av läkarnas misstag, lathet, okunskap eller vad man nu ska skylla på. Att vara gravid under svininfluensatider är inte heller så upplyftande och något jag tar på stort allvar tillskillnad från alla andra verkar det som. Allt detta plus alla andra orosmoment som man som gravid funderar på så här fem veckor innan förlossning har gjort mig ganska instabil.

Till saken hör väl insikten om att jag har förlorat ett barn tidigare och att det faktiskt kan hända mig igen. Insikten om att varken jag eller bebis är odödliga. Insikten om vad detta innebär och hur lite jag kan göra åt det. Att jag som mamma återigen står här helt handfallen och inte kan beskydda mitt barn, bara förlita mig på hoppet, turen. Och hur ska jag kunna göra det när det svek mig så brutalt förra gången.

Jag är helt slut, utmattad av tankar och funderingar.