Halvsanningar eller total blottning

Varför är ”omskrivningar”, om jag får kalla dem så, så vanliga? Varför ska det vara så svårt att vara rak och ärlig, säga sanningen och visa sina känslor så som man verkligen känner och är. Det finns ingen bättre känsla än att sänka garden och berätta vad man öppet och ärligt tycker och tänker.

Är det rädslan för att den så betryggande fasaden som de flesta av oss så ihärdigt arbetar på ska rasa samman som ett korthus som påverkar ärlighetsgraden? Eller är det rädslan för att stå där blottad och ensam som skrämmer? Men bidrar inte återhållsamhet till att ensamheten känns mer extrem och påfrestande. Visst vi förblir trygga som en i mängden, sticker inte ut för mycket men ingen annan än vi själva vet om sanningen, känslan eller vad det nu kan vara så är det då inte bättre att ta risken och dela med sig.

Jag känner en person som är jätte bra på omskrivningar. Tyvärr påverkar det även mig. Jag försöker stå emot och säga vad jag verkligen tycker men det är svårt, svårt när man får halvsanningar tillbaka på ett öppet och blottande utlägg. Jag har i alla fall gjort vad jag kan. Sen är det upp till var och en att göra det som känns bäst för dem. Jag tänker hur som helst inte riskera att stå där med en massa osagda ord och outtalade känslor den dag det är för sent.

Må bra fina, fina vänner.

Enkel lycka...

Jag fick en fråga för ett tag sedan. En enkel och rak fråga kan tyckas så varför var den så svårt att svara på? Frågan löd: Är du lycklig? Vad svarar man på det när man saknar och älskar någon man aldrig mer få träffa så ofantligt mycket att det överskuggar allt annat. Samtidigt som man är så otroligt glad och längtansfull över att bära på ett nytt under.

Jag vet att det kanske låter fel, destruktivt rent av, men jag var osäker på om jag skulle kunna bli lycklig igen. Det var svårt att se mig själv lycklig efter det vi fått uppleva. Efter att ha fått se och känna den smärtan, det kaos och den saknad som alltid kommer att förfölja mig. Efter att ha förlorat mitt allt. Samtidigt finner jag lycka i de små tingen på ett enklare sätt. Man ser saker i ett ljus som inte var lika tydligt tidigare.

Lycka har således blivit någonting annat än vad det från början var. En omprioritering. En kompromiss. Inte en hel lycka men likväl ett stillande lugn och skön känsla. Lycka ska vara enkel. Ibland är den så även för mig men många gånger är den två känslor i ett. Det betyder inte att jag är mindre lycklig utan bara lycklig på ett annat sätt. På många vis vet jag att jag är lyckligare än många andra. Lyckligt lottad och glad över det som getts mig och finns kvar.

Var på styrelsemöte igår för Novahuset och ni som inte redan besökt hemsidan tycker jag ska göra det. Medlemsavgiften är bara 150kr/år och går oavkortat till arbetet med att ge råd, stöd och hjälp till tjejer/kvinnor (och deras anhöriga) som utsatts för någon form av sexuella övergrepp. www.novahuset.com

Kram på er mina vänner.

Riskabel succé

Så var vi inne på den här långhelgens sista anhalt. Det har som vanligt gått alldeles för fort. Inte så konstigt när man har haft fullt upp kanske. Vi har verkligen varit aktiva och lagt mycket tid på att träffa våra vänner. Det ger mycket energi och energi kan man inte få för mycket av.

Det är skönt att hela tiden ha något att se fram emot. De svårare stunderna blir på något sätt enklare att ta sig igenom. Har inte haft så många den sista tiden. Någon svacka här och där men den börjar vanligtvis på grund av något helt annat och övergår så i mindre roliga tankar kring vad vi gått igenom.

Veckan ser ganska normal ut. Jag ska till Mvc en sväng och så är jag ledig på torsdag (årsdagen sedan Theo gick bort). Den dagen håller jag öppen, beroende på hur jag/vi mår.

Idag blir det relativt lugnt. Ska ta mig ut på en långpromenad och gå förbi Theo. I eftermiddag blir det så Styrelsemöte för Novahuset. Ska bli skönt att få göra lite nytta.

Tack till Jennie och Daniel för en väldigt trevlig 30-årsfest igår. Så många gravida och nyblivna mammor på ett och samma ställe kan verka riskabelt. Men ställ ett par skålar chips och godis på bordet så blir det succé. "Papporna" höll sig konstigt nog på sin kant.

Säg bara till Jennie om du vill ha hjälp med att plantera blommorna. Du vet jag är en jäkel på trädgårdsarbete. Föddes med gröna fingrar. (och vaknade tydligen ironisk).

Kram på er alla. Imorgon är det måndag igen. Måndagen i sista veckan i maj. Tiden går alldeles för fort.

Lördag

Lördag och hittills en ganska lugn sådan. Blev en powerwalk och spinning i morse för att sedan varva ner med en lunch, i bästa tänkbara sällskap, på stan. Nu är det dags att ta det lite lugnt innan det blir 30-års fest.

Gårdagen avslutades på bästa tänkbara sätt...ute i Lindö, tillsammans med många och glada vänner, ätandes helt underbart god mat från grillen. Många skratt (och tårar till följd av skrattet) blev det, vilket gav mycket energi till idag.

Hoppas ni har det lika bra som jag. Kram på er!

Dagens tanke...

Saknad kan vara så stark att den infiltrerar livets allt. Minsta beståndsdel, handling och tanke påverkas av det man inte längre har och av förståelsen av att det man en gång hade aldrig mer kommer tillbaka. Jag förstår inte att man inte kan inse värdet av det man har förrän det på något sätt är borta. Jag förstår inte varför man så enkelt tar livet och dess innehåll förgivet.

I många avseenden ger livet oss bara en chans. Det gäller att komma till insikt att detta många gånger är den enda chansen och att man där och då, hur skrämmande det än må vara, måste ta den innan det är försent. Vi skulle slippa ägna oss åt att ifrågasätta, tänka på hur det hade varit om allt varit annorlunda och slippa saknadens många gånger starka påfrestning. Vi skulle må bättre. Så frågan kvarstår: varför ska det vara så svårt?

Igår blev en bra dag. Fullt upp i strålande solsken och hyfsad värme. Hamnade efter lite bestyr här i stan ute på landet. Tog en fika innan det bar av mot Lotorps IF där jag och ett glatt gäng kollade på div 5 fotboll i solen. Väl därifrån blev det mat på Munken.

Idag lyser solen med sin frånvaro och jag ställde klockan (på min lediga dag) på halv sex (tidigare än vad jag arbetande dagar går upp) för ett spinningpass. Så här i efterhand var det helt klart värt det. Idag blir det en hel del bestyr inomhus innan jag hoppas på bättre väder för grillning tillsammans med glada vänner ute i Lindö framåt kvällen.

Ha det mina vänner så hörs vi av igen i morgon. Kramar!

Öde eller ansvar

Ibland undrar jag om livets öde redan är förutbestämt. Att vissa åker på livets väg i form av en raksträcka medan andra får ta sig igenom kurva efter kurva och försöka ta sig upp ur en eventuell dikeskörning på bästa möjliga sätt. Eller är det så att vi själva ansvarar för livets vändningar genom våra handlingar och de konsekvenser som följer. Kanske är det en kombination av de båda. Men jag tror inte att det är så enkelt. Jag tror också att oturen har ett finger med i spelet. Jag finner ingen annan förklaring till de orättvisa och hänsynslösa händelser som många tvingas genomgå.

Självklart ändras synen på dessa alternativa möjligheter beroende på vart i livet man befinner sig och hur man mår. För egen del känns det just nu som om livet jävlas med mig. Som om ödet spelar mig ett spratt och skrattar mig rakt i ansiktet. Självklart står jag inte helt ansvarslös till detta. Mina handlingar har tagit mig dit jag är men dessa grundar sig på det öde som getts mig samtidigt som oturen inte riktigt tycks vilja släppa taget om mitt liv.

Vad jag menar är att jag önskar att det för tillfället vore lite enklare att leva. Jag har haft det svårare, mycket svårare. Men jag är fortfarande på långt avstånd från den enkelhet och bekymmerlöshet som jag så här i efterhand förstår att jag levde i innan ödet bestämde att jag skulle få gå livets hårda skola. Jag antar att tajming också spelar en avgörande roll i det hela. Något jag tycks sakna helt och hållet. Men jag står fortfarande vid tron på något gott vid de onda tingens slut. Vad är annars meningen? Är det något jag ska lära mig och vad ska jag med denna kunskap till?

Livet skapar frågor. Stora frågor. Nu gäller det bara att hitta svaren.

Det var dagens tanke. Vill bara tacka det glada gäng som gjorde oss sällskap på O´Learys igår. Trevlig och oplanerad tillställning med en överraskad 1-0 vinst för Hammarby som anledning att fira.

Hörs snart igen. Nu ska jag njuta av ledigheten. Kram kram kram.