onsdag, februari 04, 2009

...en tanke till...

Lider tydligen av bloggnojja...kom självklart på att jag har mer att säga...

I allt mitt välorganiserade kaos finns det ju självklart en massa roliga saker...som Dolphinsmatchen vi var på igår och som vi efter mycket om och men vann, (jag säger vi eftersom jag känner delaktighet genom mitt frenetiska klappande) sånt gör mig glad. Liksom underbara Filip, 9 år, som bredvid mig på läktaren skrek Yeah Baby och Anton Saks för full hals matchen igenom.

Blir också glad när jag tänker på hur nära det är för Marcus Birro och hans Jonna att få sin lilla dotter eller son nu. Imorgon är en stor dag för er. (Ni ska veta att jag tänker på er). Dessutom har jag ju ett bröllop att planera. Hum, detta går det sådär med...lång tid kvar förvisso (15 maj 2010) men ändå...

Glad också att min älskling (vid sidan av min kära Martin) fyller år på fredag. Grattis Jessica! Lite småfnitter också till Martin som gått och blivit kändis i både radio och 24nt.

5 kommentarer:

  1. Hittade hit via Facebook. Det är bra grejer det...

    Ville bara säga, om jag inte redan sagt det, att jag tycker att du är en så otroligt stark, bra och fin person!

    Kram gumman!

    SvaraRadera
  2. Åh...du är ju otroligt klartänkt när du skriver..måhända finns det för många ord som ibland vill ut samtidigt..Ja skickar ljus till födelsedagen och många kramar till dig...Kramizz/sara

    SvaraRadera
  3. Hej kära du. Det här är en jättebra kanal för tankar - både för dig och andra. Du är stark. Stå på dig och sätt ner den där foten - när du känner att du har tillräckligt med energi. Och har du inte det så ta för guds skull inte åt dig av det folk säger. Det är bara du som vet...
    Massor med kramar /Emma-Karin

    SvaraRadera
  4. Tack vänner, det är tack vare er alla runt omkring som man fortfarande står upp. Önskar jag kunde visa hur mycket det betyder för mig. Ni får nöja er med ett tack så länge. Kram

    SvaraRadera
  5. Du behöver inte tacka - det är en självklarhet eller som det står i bibeln "I nöden prövas vännen". Det ligger så otroligt mkt sanning i det påståendet. Vi har ju inte känt varandra sen barnsben men jag tror att alldeles oavsett er bakgrund så skulle du (och Martin) ändå ha gått rakt in i hjärtat hos mig.

    Filip frågar mycket om Theo och han tycker såååå mycket om dig. Du funderade aldrig på att "Hey Baby"-ropen kanske var till dig?
    skratt...

    ....och avslutningsvis för att kommentera din sk. "bloggnoja": Hey baby, I told you!!! :-)

    Kramis!

    SvaraRadera