Ibland undrar jag om livets öde redan är förutbestämt. Att vissa åker på livets väg i form av en raksträcka medan andra får ta sig igenom kurva efter kurva och försöka ta sig upp ur en eventuell dikeskörning på bästa möjliga sätt. Eller är det så att vi själva ansvarar för livets vändningar genom våra handlingar och de konsekvenser som följer. Kanske är det en kombination av de båda. Men jag tror inte att det är så enkelt. Jag tror också att oturen har ett finger med i spelet. Jag finner ingen annan förklaring till de orättvisa och hänsynslösa händelser som många tvingas genomgå.
Självklart ändras synen på dessa alternativa möjligheter beroende på vart i livet man befinner sig och hur man mår. För egen del känns det just nu som om livet jävlas med mig. Som om ödet spelar mig ett spratt och skrattar mig rakt i ansiktet. Självklart står jag inte helt ansvarslös till detta. Mina handlingar har tagit mig dit jag är men dessa grundar sig på det öde som getts mig samtidigt som oturen inte riktigt tycks vilja släppa taget om mitt liv.
Vad jag menar är att jag önskar att det för tillfället vore lite enklare att leva. Jag har haft det svårare, mycket svårare. Men jag är fortfarande på långt avstånd från den enkelhet och bekymmerlöshet som jag så här i efterhand förstår att jag levde i innan ödet bestämde att jag skulle få gå livets hårda skola. Jag antar att tajming också spelar en avgörande roll i det hela. Något jag tycks sakna helt och hållet. Men jag står fortfarande vid tron på något gott vid de onda tingens slut. Vad är annars meningen? Är det något jag ska lära mig och vad ska jag med denna kunskap till?
Livet skapar frågor. Stora frågor. Nu gäller det bara att hitta svaren.
Det var dagens tanke. Vill bara tacka det glada gäng som gjorde oss sällskap på O´Learys igår. Trevlig och oplanerad tillställning med en överraskad 1-0 vinst för Hammarby som anledning att fira.
Hörs snart igen. Nu ska jag njuta av ledigheten. Kram kram kram.
