Så var det då äntligen veckan D! Inget är väl som väntans tider. (falskt leende) Nä, jag ska inte klaga men det känns som om jag redan gått över tiden med flera veckor. Tror mest det har att göra med att jag vill ha förlossningen gjord. Jag fungerar så. Är det något jobbigt som väntar så vill jag gärna ta tag i det nu på en gång, istället för att gå och tänka, invänta och våndas. En förlossning är ju ändå en förlossning och inget man riktigt ser fram emot på samma sätt som en frukostbrunch på Grand. (Vilken, nu när vi ändå är inne på ämnet, var jättetrevlig. Tack fina sällskapet som var med.)
Har ett nytt irritationsmoment, ja förutom alla lejonhanar som äter upp de söta små ungarna för att få honornas acceptans!!! (kan ha sett ett naturprogram i helgen). Irritationsmomentet heter Jakob Öqvist på Vakna med the Voice. Kan man bli mer korkad? Svar ja, om man heter Anna Anka, annars är det nog svårslaget. Annars har helgen varit väldigt lugn med lite fika, några filmer, mycket skratt. Ja, en helt vanlig helg helt enkelt.
Idag blir det efter morgonkaffet en sväng till gymmet. Trevlig måndag goa vänner!
