Hej över bäcken, ån och vilket vattendrag som helst faktiskt. Kanske lite kaxigt att sticka ut hakan så där redan nu men på en vecka har vi fått sova två hela nätter. Jomen, ni läste rätt, 2 hela nätter utan välling, utan napp som mystiskt försvinner, utan gnäll. Så nu passar jag på och ropar hej till alla som lyssnar.
Solen lyser och värmer ute och både Milla och jag är på gott humör. Har spenderat en del av förmiddagen på öppna förskolan här i Fimpan. Andra delen tillägnades Medley och den lilla träning som jag numer klarar av utan att det spänner, hugger eller drar någonstans i kroppen. Klarade idag av att berätta om Theo utan att förmildra eller på något annat sätt välja ord som underlättar för mottagaren. Det var en skön upplevelse. För det är ju en tuff erfarenhet och varför förmildra något sådant? Måste sluta med de där respektlösa handlingarna mot mig själv bara för att bespara och se till så att andra inte hamnar i en något obehaglig situation. Jag kan inte hjälpa att min erfarenhet ser ut så. Det är som det är och det har och är fortfarande ibland riktigt tufft. Deal with it, det måste jag.
Dags att hedra fettisdagen och trycka i mig en semla samt invänta skidskyttet. Stor kram till alla er som fortfarande inte gett upp hoppet om denna något dåligt uppdaterade blogg. En blogg som numera lever efter divisen "Plötsligt händer det".
