Peter Noll menar: Vi lever livet bättre och riktigare om vi lever livet så som det är, det vill säga, i ständigt medvetande om dess tidsbegränsning. Längden av den utmätta tiden spelar då egentligen ingen som helst roll eftersom vi alla går miste om evigheten.
Vi vet alla vad som väntar och att vi måste dö, men eftersom vi inte vet tidpunkten bortser vi från detta faktum och föredrar istället att ägna oss åt triviala vardagsproblem. Våra liv kan därför ofta kännas meningslösa. Den som ska dö snart delar dock aldrig denna känsla. Det verkar paradoxalt nog som om dödsmedvetenheten ger livet dess verkliga mening.
Jag vet, jag har snöat in lite på döden och döendet men det är ett ämne som fascinerar. Speciellt eftersom min erfarenhet av att ha kommit den så nära gett mig inblick i hur pass rädda folk i min omgivning är för detta faktum. För mig är det ofattbart hur man kan leva ett liv utan att tänka på "fortsättningen" som om den aldrig skulle komma, som om man skulle skonas.
I natt lurade jag den där John Blund...eller kanske snarare mig själv. Har ju som bekant haft svårt att somna. Efter timmar av plågande av och an blir man ju hungrig vilket lett till ett par skedar yoggi varpå jag somnat som en stock. Igår kväll var jag förutseende nog att ta denna yoggi innan jag gick och la mig vilket otroligt nog resulterade i en nästan helt ostörd sömn hela natten. Psykologiskt? Antagligen, men pigg är jag.
Tack för alla namnförslag, nu gäller det bara att komma överens!!! Om omkring sex veckor vet vi. Kram
