Ordning på torpet

Så var den här, dagen efter natten jag sov en hel natt eller i alla fall inte var ur sängen mer än för ett toabesök. Det är första gången på tre veckor och jag kommer antagligen att vara helt förstörd pga för mycket sömn än vad kropp och psyke är vana vid. Hur som helst, det finns hopp. Milla sköter stora sängen bra, även om hon gärna vill tänja gränserna och se hur länge mamma står ut med att hon klättrar ur och smyger ut för att få se min reaktion. Det händer dock inte allt för ofta som tur är eftersom det här med tålamod inte riktigt är min grej, föddes helt enkelt med en för liten dos.

Nu är det dock ett problem som återstår och det är att vänja Mills av med vällingen nattetid. Hon har eftersom hon är liten och aktiv behövt det där lilla extra men nu är det slut på det och målet är att nattmatningen ska vara avvänjd till nästa barn är här. Vivet ju alla att vanor är svåra att bryta och det känns inget lockande alls att börja om med "arbetet" nattetid men förhoppningsvis går det bra och vi kan fortsätta sova på här hemma. Det behöver vi. Det är inte längre så charmigt att gå omkring som två otroligt disträa och lättirriterade tvärttbjörnar här hemma. Även om det är kul när man hittar vällingpaketet i micron, mjölken i skafferiet eller ber Martin att köpa alvedon och absolut inte ipren men ändå är det ipren han kommer hem me, med försvaret "du nämde ipren". Kan ju inte säga emot där. Jag sa ipren, han missade bara ordet inte framför. Nej, nu ska det bli lite ordning på torpet.

Hoppas att helgen blir bra för dig. Kram Becka

Glad pessimist

Ja, jag erkänner, det har varit aningens mycket på sistone med flytt, sjukdom, sömnsvårigheter osv och det gör mig stressad. Men att få ordinationen att försöka stressa mindre när man först tror att bebis i magen har oregelbundna hjärtljud pga omoget hjärta (vilket i sig inte alls behöver vara farligt men ändå oroande) för att därefter få reda på att bebis är 20% för liten enligt ultraljudsmätningar, är svårt.

Milla var ju inte heller någon bjässe, närmare bestämt, 20 % mindre i vikt än vad som anses "normalt" för fullgångna bebisar, enligt mitt egna mattegeni här hemma. Så ingen fara på taket...än, men tätare tillväxtkontroller väntar sen är det väl bara att hoppas på att bebis får fart där inne och växer till sig. Allt annat såg bara bra ut men jag lyckades inte se om det var en pojke eller flicka, trots tappra försök.

Tittade på "Jakten på lycka" igår. (Svt 2) med min nya favorit Hanna Hellqvist. Hon är en glad pessimist på jakt efter den där lyckan. Kan känna igen mig i henne i mångt och mycket. Hon går även att hitta som en av de härliga tre i morgonpasset P3 om morgnarna, som ger den perfekta starten på dagen och mycket skratt. Igår träffade Hanna ännu en av de personer jag känner att jag verkligen kan se upp till, Pigge Werkelin. En helt otrolig man egentligen. En man som jag tycker har en beundransvärd inställning till livet, en inställning många skulle behöva ta efter. Men den inställningen bygger ju tyvärr på en tragisk historia. Varför måste det vara så, att den kunskapen och insikten som faktiskt behövs gällande livssyn och livsinställning i många fall bygger på just tragedi. Jag förstår honom hur som helst. Och har ni inte läst hans bok om tsunamin - gör´t. Nu dags för kaffe. Kanske ska jag ta fram den där boken jag påbörjade innan flytt. Vart den nu tagit vägen...Kram

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag och här sitter jag nu ensam med insmord mage (gör allt i min makt för att slippa stimmor och tigerränder) i nyinköpt och vad som måste vara ett av de bästa inköp jag någonsin gjort, en gudmligt skön morgonrock med hög mysfaktor, medan mannen jobbar till sent och Milla sover sött (än så länge). Vi firar inte alla hjärtansdag. Frågar ni mig är det ett kommersiellt jippo jag lika gärna skulle kunna vara utan. Tanken är god men varför inte göra något snällt till de man tycker om helt överraskande och otvunget, säg den 21 september?

Snälla pappa var här på förmiddagen och lekte med Milla medan jag och mannen fick chansen att hitta på något tillsammans. Det blev såklart träning. Ett välbehövligt styrkepass på mitt nya gym. Där kommer jag att tillbringa många timmar. Kanske inte så jättefrenetiskt de kommande tre månaderna men därefter är det fru Möller som springer, wavar, crosstrainar, spinnar och allt annat jag kan och kommer åt.

Imorgon blir det egentid i form av Mvc, träning och lunch i stan. Kan inte släppa taget helt om "storstan". Håller tummarna om en hyfsat lugn natt utan spring mellan Milla och säng. Det vore välkommet. Trötta kramar från mamma till änglabarnet, energirika dottern och kicken/kickan i magen.

Ett rent helvete...

Suck! Förkylningen börjar släppa nu men helgen har inte varit rolig. Inte för någon av oss. Milla sover sämre pga hosta och vi har därtill lyckas tajma in "inskolning" av att sova i nya sängen för stora tjejer. Det kommer att gå bra men just nu är det som sagt lite jobbigt. Men allt blir ju kämpigt när man lider av sömnbrist.

Jag har heller inte kommit igång med träningen ännu. Kortet är inköpt men träningen alltså fortfarande utebliven. Men veckan som kommer är träningspassen inplanerade minutiöst. Sista vilodagen idag alltså,sista snordagen innan verkligheten här i Fimpan slår till.

Sömnbristen kan inte enbart skyllas på förkylning och Milla. Bebis i magen verkar vara ett överaktivt nattdjur och jag har extremt svårt att somna om, om jag väl vaknat till. Därtill har vi en ny matta som luddar av sig något helvetiskt mycket. Man skulle kunna tro att vi är ägare till 20-talet långhåriga porslinskatter. Men så är alltså inte fallet. Ja, ni hör ju, livet är ett rent helvete. =) Nästa vecka blir mycket bättre. Tills dess. Trevlig avslutning på denna vecka. Kram

Bild 1: Milla när hon är som lugnast!!!!

Bild 2: nya kusinen Nellie och en mycket skeptisk Milla.

Ensam äggskalle söker....

Börjar sakteliga att landa...i Finspång. Inte så många kartonger att snubbla över kvar. Dock en del inköp som måste göras men det är ju för det mesta ett angenämnt problem. Martin har vi knappt sett till det senaste dygnet då det varit mycket på jobbet och vädret har varit riktigt surmulet. Tur man har lite plock att ordna med här hemma då.

Tur också att vi blivit ännu en familjemedlem. Inte varje dag man blir moster och jag måste säga att det känns riktigt kul. Söt var hon också. Ett riktigt upplyft i mörkare och kalla tider. Namn nämner jag inte ännu eftersom föräldrarna inte riktigt bestämt sig men jag tycker om det de verkar välja. Om mitt nästa blir en tjej har vi en riktig tjejliga att ha och göra med.

Förutom fix och trix ska Milla och jag upptäcka omgivningen idag. De lovade sol på vädret igår och allt annat är oacceptabelt. Jag behöver röra på mig. Snart en vecka sedan jag gymmade. Not to self: Ordna med gymkort!!!

Måste erkänna att jag, även om det inte gått så lång tid här i nya byn, känner mig lite ensam. Därför bra med gym och den sociala aspekten det ger. I helgen är det så även dags för Gryts varv igen och som vanligt ser jag både fram emot detta samtidigt som jag vet att det kommer ta mina sista krafter. Dags att ställa ner kaffekoppen och ta tag i dagen. (Nya soffan är svår att slita sig ifrån) /Kram "Äggskallen"