Värmen av att vara nära når djupt. Snabba andningar lugnar. Okontrollerade rörelser överraskar. Ett enda leende kastar ogenomträngligt ljus över alla mörka tankar och känslor. Som en lysande stjärna tusentals mil härifrån som tränger undan mörkret i djupaste avgrunder.
Det är en bottenlös kärlek. En känsla av helt villkorslös värme och gemenskap. Som en sista proviant som delas lika i ett svältande tillstånd. Kärleken är en ängels leende ansikte vars utbredda vingar skyddar från ihärdig blåst och isbitande kyla. Jag snålar inte med min kärlek eftersom den aldrig kan ta slut. Ju mer jag ger desto mer får jag tillbaka. Det är ett berusande tillstånd där allting annat tenderar att blekna i jämförelse. Det är en känsla som fyller ett tidlöst rum dit ingen annan än vi få som har tillstånd når.
Det finns andra typer av kärlek. Gudomliga och storslagna känslor som fyller och värmer men som ändå inte når så djupt som kärleken till och från ett barn. Det är den kärleken som får mig att växa och hela tiden vilja bli en bättre människa. Det är den enda känsla som kan få mig att känna mig fullkomlig.
