Ja, jag erkänner, det har varit aningens mycket på sistone med flytt, sjukdom, sömnsvårigheter osv och det gör mig stressad. Men att få ordinationen att försöka stressa mindre när man först tror att bebis i magen har oregelbundna hjärtljud pga omoget hjärta (vilket i sig inte alls behöver vara farligt men ändå oroande) för att därefter få reda på att bebis är 20% för liten enligt ultraljudsmätningar, är svårt.
Milla var ju inte heller någon bjässe, närmare bestämt, 20 % mindre i vikt än vad som anses "normalt" för fullgångna bebisar, enligt mitt egna mattegeni här hemma. Så ingen fara på taket...än, men tätare tillväxtkontroller väntar sen är det väl bara att hoppas på att bebis får fart där inne och växer till sig. Allt annat såg bara bra ut men jag lyckades inte se om det var en pojke eller flicka, trots tappra försök.
Tittade på "Jakten på lycka" igår. (Svt 2) med min nya favorit Hanna Hellqvist. Hon är en glad pessimist på jakt efter den där lyckan. Kan känna igen mig i henne i mångt och mycket. Hon går även att hitta som en av de härliga tre i morgonpasset P3 om morgnarna, som ger den perfekta starten på dagen och mycket skratt. Igår träffade Hanna ännu en av de personer jag känner att jag verkligen kan se upp till, Pigge Werkelin. En helt otrolig man egentligen. En man som jag tycker har en beundransvärd inställning till livet, en inställning många skulle behöva ta efter. Men den inställningen bygger ju tyvärr på en tragisk historia. Varför måste det vara så, att den kunskapen och insikten som faktiskt behövs gällande livssyn och livsinställning i många fall bygger på just tragedi. Jag förstår honom hur som helst. Och har ni inte läst hans bok om tsunamin - gör´t. Nu dags för kaffe. Kanske ska jag ta fram den där boken jag påbörjade innan flytt. Vart den nu tagit vägen...Kram
