onsdag, april 28, 2010

B-day

Det närmar sig nu. Bara 16 dagar kvar tills man har bytt efternamn. Men för tillfället är det ganska lugnt på bröllopsfronten. Tror vi har koll på det mesta eller så är det ett rent önsketänkande. Vad jag vet är att de kommande veckorna kommer bli helt galen vad gäller att fixa det sista.

Egentligen är det helt befängt vad tid och pengar man lägger ner på en enda dag. En stor och betydelsefull dag, men ändå. Tänker man till så är det rena vansinnet men samtidigt: hur ofta samlar man de närmsta 70 personerna och bjuder på en, förhoppningsvis, väldigt trevlig heldag. Ser fram emot det massor.

Inga tendenser till att bli en bridezilla heller. Blir som blir, blir nog bäst. Kan och vill inte vara med och styra på detaljnivå. Skulle bli tokig. Vi har satt vår prägel på den här dagen men inte till pungt och pricka utan låter proffsen sköta sitt om det så gäller mat, vädergudar eller musik.

Förra veckan fick jag "skrämselbrev". Det enda som fattades var de utklippta bokstäverna som klistrats dit i sann trillerfilmanda. I det första stod " Redo för en rolig, sexig, spännande, trevlig, god, fartfylld, skön...kanske något pinsam dag med vänner?" och i det andra " Man kan aldrig vara nog förberedd..." Bring it tjejer. Jag är redo. Men glöm inte att era inbjudningar kan dras tillbaka.

Veckans dagar kommer och går. I måndags var vi på tjejkväll i Knäppingsborg. Trevligt. Igår trampade jag ut på spinningcykeln och dagen bjuder närmast på promenad med lillasyster upp till storebror och så klart den onsdagliga funktionella träningen.

Trevlig onsdag!

torsdag, april 22, 2010

Nickar instämmande

Liten söt är genomförkyld vilket påverkar nattsömnen enormt både för henne och föräldrar. Inatt fick vi iallafall sova mellan midnatt och kvart över fyra. Det tar hårt den här sömnbristen. Eftersom morgnarna börjat redan kvart över fyra här hemma den här veckan och vi fått max två timmar av sömn i följd funkar jag bara på halvfart för tillfället. Stackars liten är, förutom när sömnbristen också gör sig påmind hos henne, lika glad som vanligt. Sömnbrist framkallar minnen. Vi har varit med om värre saker än en förkylning. Missförstå mig rätt, jag klagar inte jag ställer mig bara, efter så mycket erfarenhet av sömnlösa nätter, fortfarande frågande till hur sömnbristen kan påverka oss så.

Ni som av någon anledning missat Markus Birros krönika i Expressen idag, se till att läs. Den är så underbart väl skriven och jag ställer mig som vanligt bakom honom och nickar instämmande i allt.

Nu äpplegröt innan det blir ett tappert försök att återfå lite energi genom ett mammabarn-pass på gymmet. Må väl i (vår)vädret!

måndag, april 19, 2010

Rasera och bygga upp

Läste en blogg häromdagen där man ställde frågan vad som tog längst tid: att rasera eller bygga upp. Svaret där blev bygga upp, vilket i många avseenden är det självklara, men jag vet inte om jag kan hålla med helt och hållet.

Nu finns det ju mycket man kan rasera och bygga upp men eftersom jag är intresserad av den livsresa vi alla gör med våra jag som sällskap, anknyter jag så klart till detta. Och ställer mig därför tveksam till vilket som går snabbast.

Jag har fått rasera och bryta ner det som fanns kvar av mig efter min sons bortgång. Jag var tvungen att ta sönder och vända och vrida på varje liten bit innan jag kunde börja bygga upp igen. Och när jag väl hade kommit så långt var själva återuppbyggnadsfasen inte speciellt tidskrävande i jämförelse. Att bryta ner kan ta enorm tid om det är något man på ett eller annat sätt tvingas göra. Man kanske kan hårddra det och säga att all nedbrytning innebär förändring och förändringar är inte helt enkla för många av oss.

Det nya, främmande skrämmer även om vi vet att det samtidigt gör oss gott. Min förändring gjorde mig allt annat än gott just då men den var ändå nödvändig för att komma vidare, för att idag snart två år senare fungera igen.

Såg på Kunskapskanalen igår. De hade ett program om cancer. Jag imponeras av de människor som lyckats hitta ett sätt att leva med sin kroniska cancer. Det ger mig styrka. Mycket av det de sa känner jag igen. Även de har hittat meningen med livet.

Nu grötdags för den lilla som sitter bredvid och kastar gosedjur på golvet.
Kram

onsdag, april 14, 2010

Tveksamhet


Vaknade till blå himmel och en dag vars ljus väckte bygden tidigt, tidigt. Vi är på landet Milla och jag. Spenderade gårdagen ute i friska luften i solen på altanen eller på promenad någonstans längs skogskanten. Sov kvar och tänkte utnyttja det fina vädret så länge vi kan idag också. Ska återvända in till stan framåt kvällen för ett träningspass. Blir dåligt med träning den här veckan. Det kommer saker emellan hela tiden. Imorgon ska jag bland annat sitta och bli ompysslad både när det kommer till frisyr och make-up. Därefter har jag msn-jouren på Novahuset.

Hon sover nu, efter lite välling och bus. Hon fyller ett halvår på söndag och det är inte klokt vad snabbt det här första halvåret har gått.

Funderar på att åka till BOND och hjälpa Barncancerfonden med kvällsfikat på måndag. Det är en stor grej för mig. Jag vill men tvekar för jag vet inte om jag är stark nog. Avdelningen anammar minnen jag helst skulle vilja glömma. Glada, och sorgsna, underbara men hemska minnen med älsklingen. Bestämmer mig snart.

Många tankar kring framtiden. Skola eller inte skola. Tvekar pga ekonomin. Pengar är absolut inte allt och vi klarar oss men kan inte låta bli att dras med i omgivningshetsen. Det ska vara arkitektritade hus, gröna fingrar, långa resor och ständigt nya kläder i finaste mode. Inget av det där gör mig lyckligare. Däremot skulle ett arbete som jag gladeligen går till utan minsta uns av måndagsångest eller "Zon"-tendenser göra mig lycklig. Det är det enda som just nu saknas. (Förutom det självklara) Jag ska ändå arbeta i 34 år till. Läste precis det jag skrivit och det verkar som jag bestämt mig...eller?

Nu, solstolen.

måndag, april 12, 2010

trötta


Helgen som gick bjöd på ett glas vin (eller två) på Munken i goda vänners lag. Det var länge sedan jag gick ut så, över ett år. Men jag var hemma tidigt och kom i säng i lagom tid för att orka med "madame" som nu har en tendens att tycka att dagen ska börja redan kl 04-05. Söndagen spenderade vi i varsin solstol ute på landet. Solen håller i sig och även idag har vi nyttjat till fullo.

Men idag har de tidiga morgnarna tagit ut sin rätt så nu orkar jag inte mycket mer. Har fått mycket gjort i alla fall så jag får vara nöjd med det som uträttats. (Vad är det nu man brukar säga: "fundera inte på det du inte han göra utan på det du faktiskt gjort".)

Kan inte låta bli att undra vad Theo hade tyckt om sin lillasyster. Hon är hans raka motsats till sättet. Det går i 100 hela tiden. Tror han hade tyckt hon varit lite jobbig, men han hade ju tålamod den killen. Han hade varit stora killen nu och skulle ha börjat skolan till hösten. Nu blev det inte så.

Veckan som kommer bjuder på en hel del roligheter. Det är också den sista veckan jag känner att jag kan gå riktigt säker. Kommande helger tänker jag låsa in mig för att skydda mig mot all sorts möhippeaktivitet.

torsdag, april 08, 2010

Disträ

Torsdag igen och vi håller precis på att avsluta frullen. (Läs: jag sitter vid datorn med en kopp kaffe medan Mills med stor precision backar in mellan fåtölj och lekgym. Hon börjar bli bra på att ta sig...bakåt.)

Bröllopsplaneringen går bra men det är mycket. Och nu har jag fått kvitto på hur mycket. Förstår fortfarande inte hur jag kunde missade min tid hos Johanna på Swea som skulle prova bröllopsfrisyren. Det skulle göras mellan mötet med toastmaster och DJ. Jaja, ny tid är satt och den håller jag stenkoll på. Även bordsplaceringen är gjord. Ett roligt pussel att lägga och som satts efter vilka vi tror kommer ha störst utbyte av varandra. Sen har vi ju en del pratkvarnar i bekantskapskretsen som strategiskt portionerats ut mellan borden. Vi blir 69 st av de närmsta vännerna/släkten. Även festprogrammet är inskickat för tryck, sitter bara och väntar på korr. Det enda måstet den här veckan är blommorna. Nästa vecka är det bara en månad kvar. Jag undrar hur mycket jag kommer att ha i huvudet då och vad mitt arma huvud väljer att glömma bort för att orka med.

Nu ska vi vårrensa klart här hemma innan det är dags för Mpb-träningen. Sedan väntar en lång promenad i solen. Stor kram från ogift och backspecialisten.

torsdag, april 01, 2010

Perfektionism och jakten på lyckan

Milla fick mat strax innan fyra och ville inte somna om vilket resulterade i att jag tittade på Tv4+ Gost Hunters. Hade det varit för två år sedan hade jag bläddrat vidare bland kanalerna men efter natten då Theo gick bort kan jag inte bortse från känslan, hoppet och tron på att det finns någonting mer. En fortsättning. I det ögonblick Theos hjärta slutatde slå uppstod ett lugn jag aldrig tidigare eller senare upplevt. Tystnaden var oerhört påtaglig. Han mötte fortsättningen under omständigheter som fått mig att ändra uppfattning. Det är obeskrivligt men helt klart avgörande. Jag tror, jag vet inte på vad, men jag är övertygad om att det är bra.

Har funderat över hur det skulle vara att få träffa sig själv. Jag undrar hur jag skulle se på mig då. Jag tror inte att den bild vi har av oss själva stämmer överens med den som andra har. Det är i grund och botten bara jag själv som verkligen känner mig och härigenom har full förståelse för varför jag gör som jag gör och säger som jag säger. Att få träffa sig själv skulle därför vara en nyttig läxa. Liksom att lägga energi på att helt och fullt lära känna de vi verkligen tycker och bryr oss om för att verkligen förstå.

Pratade med en vän idag om de fasader många av oss så hårt jobbar på för att framstå som de personer vi vill vara men inte är och inte helt sällan vill vara för att "godkännas" i andras uppfattning om perfektion. Jag klarar inte av sådant. Jag avsäger mig all kontakt med fasadbyggnad eftersom jag tolkar det som en sorts lögn. Man kan lära känna fasaden men aldrig människan bakom och det är energislösande. Jag har förstått att perfektionism inte kommer ur andras tolkning av standard och lycka. Perfektionismen är lika subjektiv som våra jag och därför kan bara jag avgöra vad som är perfekt för mig och mitt liv. Vi har alla olika referenspunkter och jagar därför olika perfektioner. Så snälla sluta berätta för mig vad som är perfekt och inte. Jag vet att det är svårt att inte låta sig påverkas av andras ord och kommentarer men varför jaga något som någon annan kallar för perfektion/lycka. Det kan i bästa fall endast leda till en kort tids känsla av bekräftelse från omgivningen innan man inser att lyckan var någon annans.

Jag lever efter orden:
"Gör det du tror på och tro på det du gör. Allt annat är slöseri med både tid och energi."