lördag, februari 21, 2009

Idag är jag...

ett kaos. Jag är så arg för att jag aldrig fick chansen att se min son växa upp och bli stor. Arg för att HAN aldrig fick en chans. Arg för att jag aldrig mer får se hans underbara leende spricka upp när jag kommer och hämtar på dagis. Arg för alla uteblivna födelsedagar, för allt vi inte han göra, allt jag inte han säga. Arg för att de sista 10 månaderna slitit på mig mer än någon kan förstå. Arg för att inget jag gjorde hjälpte. Arg för att jag passivt bara kunde stå vid sidan av och titta på när min ängel sakta försvann. Ändå är jag så glad för de 4 år och 3 månader jag fick tillsammans med honom.

KAOS!