Måndag igen. I mina ögon är ju måndagar som ni kanske redan förstått ett nödvändigt ont, en dag man bara vill ta sig igenom och förbi för att komma åt resten av veckan. Dock fick jag tankeställare när jag läste Marcus Birros ”Svarta Vykort”. Han skriver så här:
Det är måndag igen. Det är alltid måndag. Man hinner liksom bara lägga sig till rätta, borra in huvudet i kudden, så ringer klockan och det är måndag igen. Men man ska inte stöta bort den där vännen bara för att han luktar lite illa. Livet består av tusentals måndagar och väljer man att skjuta hål i alla dem är det massor av väsentlig tid som bara går förlorad, som bara faller död ner.
Det går inte att fly. Man kan springa så hårt man kan, man kan välja de allra pissigaste barerna, de ensammaste kvinnorna, den billigaste ölen. Man kan till och med låta sitt skratt stiga som rökringar mot taket. Det blir måndag ändå. Det är det skrämmande i kråksången. Det går inte att fly från vardagen. Och varför skulle man....Måndagen har kommit vad jag än gjort. Det är lika bra att haja grejen. Det är lika bra att bli polare med allt det svarta som man bär på. Det går att sträcka ut en hand och röra vid allt det hemska.
Jag ska försöka bli vän med mina måndagar. Jag arbetar på att bli vän med allt det hemska och jobbiga. Trots att det är svårt, tar tid och gör ont. För i slutänden är det bara mig själv det drabbar när jag går omkring och funderar, grubblar och blir upprörd över det hemska. Det hemska försvinner inte. Man kan inte få det ogjort. Man kan bara göra sitt bästa för att hantera det på ett så bra sätt som möjligt. På ett sätt som gör att man under omständigheterna mår bra. Oavsett om det hemska är någons död, en ovän eller en måndag. Ta kontroll över det hemska i ditt eget huvud och bli vän med det. Det hemska kanske inte försvinner men jag törs nästan lova att det blir mindre hemskt.
Dags att fortsätta leva min måndag och arbeta på det hemska.
