Var länge sen jag mådde så här. Tog en lång promenad i morse i nordanvindar och solsken. Besökte min son men förutom det har jag legat hemma i soffan och mått risigt. Illamåendet vill inte försvinna och hormonerna börjar göra sig påminda i form av tårar som kommer i tid och otid. Har haft en tung Theo-dag och en massa oroliga tankar för den lilla i magen. Har det hänt en gång kan det väl hända igen-tankarna vill inte försvinna. Oro för allt som faktiskt kan gå fel. För man inser nu att "det händer inte mig"-tänket är sedan ett och ett halvt år tillbaka long gone.
Har lagt energin på helt fel saker idag och är helst slut. Ingen skrivarlust heller märker jag så ni får nöja er med den här något mulna sammanfattningen av en otroligt händelselös dag. En vecka kvar till Martin är hemma nu. Nu ska jag och bebis försöka hålla oss borta från chipsen och lägga oss tillrätta i soffan igen.
/B(ecka)+B(ebis)
