Peter Noll, som visste att hans tid var utmätt, begränsad på grund av cancern, märkte hur hans dödsmedvetenhet ändrade hans känsla för tid. Den blev värdefullare än allt annat. Han blev mycket selektiv i allt han företog sig. Han ville skära bort allt som gjordes enbart för konventionens skull. Han hoppade tveklöst över praktisk nytta men i övrigt meningslösa trivialiteter. Han gjorde ingenting för att ”vara med” när han inte kände äkta engagemang. Och desto mer värderade han samvaron med goda vänner. Kärleken för dem han älskade ökade medan han brydde sig allt mindre om dem som inte älskade honom. Många saker blev lättare, en del intensivare. Han tålde saker som tidigare gjorde honom otålig, han oroade sig mindre över sådant som brukade bekymra honom och han blev öppnare och starkare i många sammanhang. Det viktigaste blev att försöka fylla varje minut med mening och innehåll.
Jag tror att det är just detta som våra erfarenheter vill få oss att förstå. Detta är den insikt de svåra stunderna i livet är till för att ge oss. Detta är för mig livets gåta, meningen med livet. En insikt jag tror många vet om men inte riktigt förstår och framförallt har svårt att ta till sig och leva efter. Ingen enkel sak att göra men värt att sträva efter.
De två senaste nätterna har tillbringats i soffan. Av någon anledning har jag betydligt lättare att somna där än i sängen. Hopplöst sömnlöst! Men det gäller att se det positiva, jag fick se sista avsnittet av Prison Break. Vad jag nu ska med det med tanke på att jag inte sett serien sen första säsong. Tv-tittandet slutade dock inte där och ironiskt nog låg jag och tittade på någon dokumentär om sömnlöshet. Igår tillbringade vi större delen av eftermiddagen/kvällen på en bänk uppe på kyrkogården. Vi hälsade på hos vår son och passade på att njuta lite av sensommarvärmen. Vi satt och spånade på pojknamn och fick för oss att vi inte fick gå hem förrän vi hade ett förslag som båda skulle kunna tänka sig. Känner man oss rätt har man redan förstått att det hela spårade ur ganska fort. Jag tyckte att Sanna Lundell och Persbrants alldeles nybakade lilla kille har ett fint namn: Lo. Martin gick bara med på det om pojken i mellannamn då fick hete Torp. Så om det nu råkar bli en kille så är vårt bästa (sorgligt nog) förslag på namn Lo Torp Möller. Någon som har något annat förslag månne? Kram
