Antiklimax

Fredag och mannen fyller år. Blir lite kalas framåt kvällen annars får vi nog ta det lite lugnt idag så "farbrorn" och hans tjocka brud mäktar med. Grattis på 35-års dagen älskling!

Jag har funderat lite på det här med graviditet och att kroppen förvandlas så abnormt och abrupt. Det är ju långt ifrån bara magen som ändrar karaktär. Måste säga att jag tycker att graviditet är jättefint...på andra men när man är mitt uppe i det själv är det inte lika enkelt att ta till sig av det fina. Det blir lätt lite av ett antiklimax när man får komplimanger om hur vacker man är, hur man lyser och samtidigt kliar sönder benen på grund av graviditetsklåda, svettas och andas som man befunnit sig mitt i en klimakterieövergång, har ont i magen av förstoppningen, i ryggen av foglossningen och sliter sitt glanslösa hår över skosnöret som precis gick upp och som på något sätt måste knytas igen.

Så till er som gett mig komplimanger som jag kanske varit en aning dålig på att ta till mig...förlåt. Jag blir glad, jätteglad...egentligen!

Trevlig helg fina vänner!

Det skulle inte förvåna mig...

Så var vi inne i oktober månad. Inte klokt egentligen, men på det stora hela går det otroligt snabbt. Med oktober kom tydligen även höstregnet. Men som vanligt gör det mig ingenting eftersom det i mina ögon enbart höjer mysfaktorn.

Dagen bjuder egentligen inte på så mycket mer än att bilen ska lämnas in. Jo då, vi blir billösa, förhoppningsvis bara något dygn eftersom det inte är några större grejer som ska fixas men om bebis känner på sig detta och har ett uns av Martins "humor" blir det ännu en taxiresa upp till förlossningen. Jag som fortfarande inte kommit över den stackars taxichauffören jag för snart sex år sedan gjorde så nervös.

Ännu roligare blir det när jag får be taxichauffören svänga förbi Harrys påväg upp till förlossningen eftersom Martins stundande 35-årsdag ska firas med grabbarna där ikväll. Ni ser gott folk, det skulle inte förvåna mig.

Nu frukost. Kram till er alla!