Jag håller på att läsa en bok jag fick av min man lite på skoj. Den visade sig vara riktigt tänkvärd. Den heter "Good enough" och är skriven av Elizabeth Gummesson. Den handlar om perfektionism och hur den bokstavligen driver oss till rent hälsofarliga tillstånd, bara för få vårt enorma bekräftelsebehov tillfredsställt från vår omgivning. Ju mer jag läser desto löjligare framstår denna hets vi själva framtvingar. En perfektionshets som är dödsfarlig och som ingen blir lyckligare av fastän men gärna vill tro så.
Varför är ett späckat schema i kalendern något beundransvärt? Varför hittar vi på en massa saker att göra, inte för att vi själva vill utan för att kunna berätta om allt det vi gör inför andra. För att när någon frågar vad gjorde ni i helgen är det en triumpf att kunna rabbla roliga grejer man hunnit med även om dessa ibland inte blev helt lyckade men det behöver man ju inte nämna. Inte konstigt att vi mår dåligt, har ont i huvudet och magen när vår lilla fritid är kantade av en massa måsten för att det helt enkelt ska se bra ut i statusraden på Facebook.
Jag orkar inte med hetsen. Jag har lagt ned Fejjan och jag är en av dem som tycker att en bra helg är en helg som är helt tom på planer och som blir som den blir eftersom vi gör just det som faller oss in just då. Det är då vad som helst kan hända och det är ok även om inget händer och jag inte har något att berätta för vännerna vid nästa fikatillfälle. Det får inte vara för planerat då försvinner det roliga om ni frågar mig.
Ni som letar efter en bra bok att läsa samtidigt som man får sig en tankeställare, leta upp just Good enough, den ställer en hel del på kant. Nu dags att ta en paus. Milla somnade precis och jag ska göra absolut ingenting för ett litet tag. Kram
