Nytt år och nya möjligheter. Det känns bra, som en ny start där bara fantasin sätter gränser för vad som är möjligt. 2007 och 2008 var de värsta åren i mitt liv. Svår sjukdom och död kom nära, tog min son och förändrade allting. 2009 kändes som år ett. Som första gången jag försökte ställa mig upp och gå efter en svår olycka. Vingligt, ostadigt men sakta, sakta tog jag mig framåt. 2009 blev ett riktigt bra år till slut. Efter att ha klöst, sparkat och slagits med det som hänt i desperata försök att förändra det som varit tog acceptans och försoning över. 2009 började jag acceptera, försonas och förstå min historia. Jag gillar den inte men jag accepterar den. Jag tror att den här bloggen, förmågan och lusten att skriva, sätta ord på de känslor som varit för stora att på annat sätt förklara gjort mig så hel som jag kan bli efter att så totalt ha krossats sönder och samman. Detta tillsammans med den kärlek jag får från mitt penntroll Milla tror jag kommer att göra att år 2010 kommer att bli ett helt fantastiskt år.
Jag ser fram emot att se vad året har att ge. Jag ser fram emot att få se Milla växa sig större, ser fram emot arbete/skola och framförallt att få stå brud.
Kram till er alla och god fortsättning.
