torsdag, februari 19, 2009

Idag...

...känner jag att jag behöver lätta upp stämningen lite. Så ni inte tror att jag sitter och är "deppig" hela dagarna.

Enligt dagens horoskop är mitt välbefinnande på topp. Jag ska tydligen bli erbjuden ett nytt jobb. (Ok om jag får gissa så tror jag att det är Mensa som äntligen behöver en maskot för sin lilla, men välkända klubb och vem bättre att fråga än mig?)
Ok, vad gäller kärleken då. En känslig fråga kan idag göra dig och din partner osams. Er bådas envishet kommer att fördröja en försoning. (Ja, jag känner mig lite osams med honom...kan förväxlas med en lätt bitterhet för att han seglar på en katamaran i British Virgin Islands och jag får som längst pendla fram och tillbaka från Fimpan på, i och för sig, en rätt bekväm men ändå Expressbuss.) Så till sist står det att jag kan vara snabb på att ge svar på tal. Tyvärr är inte allt jag säger så genomtänkt. (Ehhh? Vad menar dom nu?).

Idag är jag glad för att det snart är fredag. O fredag vet vi alla innebär ett besök på Munken. Denna gång blir det övervägande kvinnlig fägring på stället. Kan bli intressant och "kackligt". Ses där.

Känlsa av övergivenhet

Det är en komplicerad och mörk känsla. Jag tror de flesta i mer eller mindre omfattning, förhoppningsvis det senare, känt av den någon gång. Den är mörk och märkbar och tar hela min varelse under kontroll när den är som starkast. Även den största känner sig obetydlig under dess makt och det finns egentligen ingenting att göra för att skydda sig mot dess existens.

Känslan är värre än den mest ofrivilliga ensamhet, värre än att oavsiktligt komma bort från det säkra och trygga man finner hos ett välbekant ansikte i ett hav av främmande människor. Föreställningen är motpolen till den känsla av säkerhet man finner i en känd famn som omsluter med värme och förtränger alla måsten och konflikter.

Att känna sig liten och obetydlig kan i slutänden göra oss stora och starka. I situationer där vi måste kämpa klarar vi ofta mer än vi tror, just därför att vi inte ges något annat val. Så även den här känslan går att, om inte övervinna så kanske ändå hantera. I min värld är känslan av övergivenhet bara tillfällig, i andras värld tyvärr mer konstant.