Så fort jag stänger dörren hem, längtar jag tillbaka. Motsatta polers dragningskraft görs gällande vilket innebär en oupphörlig strävan efter tillfredsställelse. Sökandet efter någonting annat är konstant. Inbillningen av att lycka finns på motsatt sida är obegriplig, liksom viljan av att hela tiden vara där man inte är.
Hur mycket man än ser fram emot någonting, hur kul man än har är det aldrig nog. Jämförelsen med andra är ett behovsframkallande ont i mångas vardag. Denna inställning driver oss till att hela tiden sträva efter mer istället för att stanna upp och njuta av det vi redan har.
Grönare gräs har man ju hört talats om men stämmer det verkligen? Eller är det bara grönare så länge det är ouppnåeligt? Jag tror att allt ser bättre ut på håll. Ingenting är felfritt även det grönaste av gräs har bruna fläckar. Bruna fläckar som inte syns på långt avstånd utan som först blir tydliga när man kommer närmare. Allt blir vardag, även det grönaste grässtrå standardiseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar