Energitjuvar

Jag börjar bli riktigt bra på att urskilja energitjuvar från vänner. Det har tagit mig tre år men nu är inte identifieringen längre svår utan det svåra ligger i själva hanteringen. Efter att ha gått på energireservens sista droppar under tiden Theo var sjuk och efter hans bortgång är man rädd om de där sista värdefulla energipärlorna och man märker både tydligt och snart vad och vilka det är som ger och vad och vilka som tar den där livsbehövliga energin.

Jag träffade en av de sedan länge identifierade energitjuvarna innan helgen. Jag var beredd, medveten och ville prova och se vilken påverkan hon/han hade på mig. Och fortfarande är det svårt att tänka rätt tankar för att "snattandet" av min energi inte ska bli så påtaglig. Varför ska det vara så svårt? Bestämde mig dock efter senaste erfarenhet att inte försätta mig i liknande situation igen utan snällt och vänligt avböja all kontakt med de energitjuvar jag redan vet om. Varför slösa, det är det inte värt. Inte ens om min energireserv nu är betydligt mer obegränsad än vad den var för bara några år sedan. Jag är rädd om min energi och vill inte ge bort den till vem som helst. Det går ut både över mig och de jag verkligen vill slösa och skämma bort med energi.

Har beställt en bok om just energitjuvar som jag ser fram emot att få läsa och lära av. Jag törstar efter utveckling. Det kanske ni märker. Kram