Har inte varit på humör de senaste dagarna...inte alls faktiskt. Det har blivit lite för mycket för mig att hantera allt det här med spädbarn som dör av resistenta bakterier till följd av läkarnas misstag, lathet, okunskap eller vad man nu ska skylla på. Att vara gravid under svininfluensatider är inte heller så upplyftande och något jag tar på stort allvar tillskillnad från alla andra verkar det som. Allt detta plus alla andra orosmoment som man som gravid funderar på så här fem veckor innan förlossning har gjort mig ganska instabil.
Till saken hör väl insikten om att jag har förlorat ett barn tidigare och att det faktiskt kan hända mig igen. Insikten om att varken jag eller bebis är odödliga. Insikten om vad detta innebär och hur lite jag kan göra åt det. Att jag som mamma återigen står här helt handfallen och inte kan beskydda mitt barn, bara förlita mig på hoppet, turen. Och hur ska jag kunna göra det när det svek mig så brutalt förra gången.
Jag är helt slut, utmattad av tankar och funderingar.
Håll ut ett litet tag till!! Vaccinet är på gång och under tiden finns jag 2 kvarter bort om du behöver mig!
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaJag förstår din oro, jag tar också det här med svininfluensan på största allvar. Blir lätt irriterad när folk tycker att det är uppblåst av media, eller liknande. Eftersom det finns människor som kan råka väldigt illa ut så tycker jag att man kan ta den hänsynen att man, och då menar jag alla, gör det lilla vi kan nu innan vaccinet kommer. Sen är det ju inte alla som får vaccinera sig heller... Hjälp!
Håller helt med dig mammanonna. Tyvärr känner man sig ganska ensam om att tänka så. Kan bara vänta och se vad som händer. Kram kram
SvaraRaderaTack Lina. /Becka
*kramar om*
SvaraRadera