Jag har ju sagt att min blogg ska återspegla mitt liv ocensurerat. Har funderat länge och väl på en del bilder jag har på min ängel som sjuk. Bilder som jag själv har svårt att se på. Bilder som talar om hur svårt det var på slutet, som kommer med en enorm känslostorm och ångest. Bilder som visar vad cancer kan göra.
Jag har funderat och jag vill att folk ska förstå hur cancer ser ut för mig. Hur den sjukdomen kan ta över helt och hållet. Förändra allt på bara en liten stund. Jag vill få folk att förstå, verkligen förstå, att den tid vi har är alldeles för värdefull för att lägga på triviala småsaker. Fokusera istället på det som verkligen har betydelse för just dig oavsett om det gäller ditt barn, ditt jobb eller var än i livet du befinner dig.
Jag har funderat och jag vill visa de här bilderna eftersom de utgör en stor del av mitt liv. Men det är viktigt att komma ihåg att de inte bara visar en grym sjukdom utan även det mest värdefulla jag har - min son, helt ocensurerat.
Bilderna ser du i inlägget nedan.
Kram med tårarna rinnandes...
Bilder som berör på många olika sätt och vis. Det syns på hans ögon så väl. På väg bort från något .
SvaraRaderaDet är under alla omständigheter trevligt att ha dig skrivandes på bloggen igen.
Kram
Ni finns alltid hos mig, det vet ni.
SvaraRaderaEn stor kram
Tänker på er så ofta och förstår inte hur livet kan vara så orättvist. Det hela känns så overkligt, ingen ska få behöva vara med om det ni har upplevt. Tycker du är så otroligt stark, och jag förstår att det är något man kanske tvingas bli. Önskar er all lycka med lilla syskonet till Theo. Jobbiga bilder att se på, tycker hans lidande syns så tydligt. Han är jättefin er son. Massa kramar S.
SvaraRaderaHej Rebecka!
SvaraRaderaVet inte om våra vägar korsats tidigare...
Kanske mött dig på spårvagnen, waynes eller i något annat okänt sammanhang...
född och uppvuxen på s:t persgatan, men bor sedan 2 år i huvudstaden.
Kom över en länk till din blogg...
Fantastiskt fint, men samtidigt smärtsamt och orättvist.
Vet inte om du har kontakt med barncancerföreningen i östra götaland. men de har en "vi som mist-grupp"... är själv engagerad i föreningen/fonden och har förstått att deras träffar brukar vara oerhört givande...
att vara mamma till en ängel är inget man önskar något,men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, lycka till det nya lilla "livet" som väntar på att få komma ut, lovar att theo kommer att vaka över er!
Hope