Jag har järnbrist! Eller jag ligger snarare på normal nivå nu men eftersom jag brukar ligga otroligt högt i värde ville min barnmorska att jag skulle ta järntabletter som förberedelse inför förlossningen.
Lättare sagt än gjort. Köpte i brustablettform eftersom jag har problem med att ta piller. Det är inte så att dessa var helt omöjliga att få i sig. Järn tas tydligen enklare upp av kroppen om det finns c-vitamin med så de smakar apelsinaktigt men EFTERSMAKEN! Som att slicka på ett järnrör eller dricka ett glas blod!
Idag är det den 11 september. Ingen rolig dag om man tittar tillbaka rent historiskt. Förutom terrorism och mordet på Anna Lind var det även detta datum vi fick det slutgiltiga beskedet om Theos chanser att överleva som på två veckor gått från 30% till 0%. Eller som läkaren sa: "Chansen är minimal och då har jag ändå tagit i". För två år sedan satt vi där och försökte förstå, ta in och överleva dessa ord. Idag är det också en månad kvar till beräknad nedkomst. Kommer bebis när h*n ska får h*n födelsedatumet: 091011. (kan bara hoppas att de fyra sista då blir 1213)
Idag trotsar jag min folkskygghet och ska bland annat ner på stan och fika. I morgon blir det kräftskiva och på söndag blir jag gräsänka. Härimellan ska jag vanka mig fram på min promenad, dricka mitt järn och läsa min sorgbearbetningsbok.
Trevlig helg fina vänner.
Jag förstår din folkskygghet. Kan känna att det är svårt att vara social med människor som inte förstår/förmår sätta sig in i familjens/barnets situation, och det är ju de allra flesta. Det är lättare i sammanhang där de inte vet, samtidigt som jag då kan tycka att folk är ytliga och aningslösa. Jag känner mig i sociala sammanhang uråldrig och från en annan planet. Jag blir också mer och mer irriterad på oempati och brist på hänsyn till de svagare, och kan hamna i de mest absurda diskussioner kring detta. (Som nu kring Influensa A (H1N1), när folk mer eller mindre propagerar för att man inte ska vaccinera sig - jag blir blågalen!) Det är lättare att helt avstå från allmänt umgänge och enbart möta de (få) människor som jag valt.
SvaraRaderaLycka till med järnet...
Ja precis så känner jag också. Det finns vissa få som jag inte skulle kunna leva utan, de som jag litar på till 100% men i övrigt är jag nog ganska känslig för tillfället och minst lilla kan ta alldeles för mycket energi från mig.
SvaraRaderaLycka till med magen du också. Det är väl dags när som helst. Kram Becka
Tänk om det ändå bara smakat kopparrör.
SvaraRaderaHaha, rör verkar vara ett återkommande ämne i mitt liv. Kram på dig Lena
SvaraRadera