Theos rum

Jag har ett favorit rum. Det existerar inte längre mer än i minnet men betydelsen av det är oerhört stort. Det är ett rum för några få speciella. Ett rum som får mig att känna trygghet, kärlek och glädje på ett ovanligt underbart sätt. Rummet värmer som en lång och ärlig kram med någon jag tycker mycket om. Som den sortens beröring som verkligen betyder någonting och som man aldrig vill ska ta slut.

Jag hör skratt när jag blundar och tänker på rummet. Skratt och sång, från bus och lek. Fantasifullhet och äventyr hör rummet till. Den sortens fantasi som bara ett barn kan förmedla och som kan förvandla rummet till vad som helst. Detta gör att rummets väggar skvallrar om en välkomnande bekymmerslöshet i ett kaosartat hav av känslor.

Det är ett ljust rum, ett sådant ljus som tränger igenom även slutna ögonlock. Ett annorlunda rum med en annorlunda form som berättar en sorglig historia blandade med enorma glädjestunder för de små och mest förgivet tagna företeelser. Rummet är luftigt och stort och tjänar många syften. Framförallt är det en trygghet mot allt ont och all okänd mark utanför. Ett skydd från ensamhet. I det rummet är vi alltid tillsammans.

Rummet förmedlar en enorm saknad efter den lycka som fanns. Det är ett rum som får mig att känna mig både stor och otroligt liten på en och samma gång. Rummet är en spegel av en underbar människa jag en gång kände och som jag alltid kommer ha med mig. En liten människa som gjorde stora avtryck. Rummet hör till en ängel. En ängel som njöt och levde livet fullt ut.