Det har varit en tuff vecka och det tar ut sin rätt. Jag borde ta det lite lugnare men det är svårt. Jag är en tänkare och att bara slå av är inte lätt. Lilla som växer i magen tar all min energi och jag är ständigt trött. Det kan jag klara av, liksom illamåendet men jag behöver min Martin för att kunna ventilera ihärdiga tankar som påverkar och raserar mitt lugn. Det är inte lätt att sluta oroa sig när man känner att man inte riktigt har kontroll. Samtidigt ser jag med rätt nyfikna ögon fram emot tiden som väntar, trots otryggheten utan arbete. Jag tror på möjligheter.
Oro för annat skapar oro för bebis. Jag har redan förlorat ett barn. Tanken på att gå igenom det igen skrämmer mig mer än någonting annat. Det klarar jag inte av. Att ha en Martin som ständigt påminner om att det kommer att gå bra behövs just nu mer än någonsin. "Vi klarar allt", brukar han säga och det stämmer för ingenting kan vara jobbigare än det vi redan gått igenom. Det klarade vi. Vi står båda starkare, rakare och stadigare som två stolta föräldrar, nyfikna på den framtid som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar